På 1950-talet uppfördes de första radhusen i Västerbottens tätorter. Lättbetong och tegel blev nu vanliga byggnadsmaterial. Betonghusens fasader putsades med grov eller slät kalkputs i grått eller i mättade ­varma toner som brunt, brunrött, grågult eller grågrönt. Vita, slätputsade fönsteromfattningar var något nytt och karaktäristiskt.

Många villor uppfördes fortfarande i trä. Smal spontad stående locklistpanel och liggande fjäll­panel var de vanliga paneltyperna. Fasaderna målades i grå, gröna, gula eller gulbruna färgtoner. Fönster, foder, vindskivor och taksprång med sparrändar var på 1950-talet oftast brutet vita, men även bruna eller gröna fönster förekom. Entrédörrarna med inslag av glasade partier, fernissades eller oljades i någon brun kulör.

I områden med friliggande villor varierade färgsättningen i allmänhet från hus till hus. Garage och bodar hade ofta en från huvudbyggnaden avvikande färg. Bro- och balkongräcken samt staket var utförda i smide och målade i svart, ibland i grönt, rött eller blått.
I slutet av 1950-talet började en och annan villa i brunlaserat trä att dyka upp i våra småhusområden.

Tvåkupigt lertegel var takmaterialet framför andra på 1950-talet.

Prefabricerade småhus på Grubbe, Umeå.

• Välj tidstypisk färg, grått, grönt, beige, gult eller gulbrunt, för fasaden.


• Fasader på brunlaserade hus underhålls med lasyr, företrädesvis opigmenterad sådan som inte gör fasaderna mörkare än de redan är. Undvik moderna täcklasyrer, som på ett påtagligt sätt förändrar husets karaktär.


• Fönster målas vita. Bevara och underhåll i första hand originalfönstren som ofta är av god kvalitet. I andra hand ersätt med liknande.


• Entrédörrar bör vara i furu eller eventuellt ädelträ och fernissade.


• Vindskivor, foder och taksprång målas vita. Knutar bör inte frammålas.


• Smidesräcken målas i första hand svarta.
• Fasadstegar målas i fasadens färg eller svarta.


• Bibehåll tvåkupigt lertegel som takmaterial