|
| Piltos
stuga, Vindelkroken. |
|
Fram till
mitten av 1700-talet var de flesta husen i vårt land omålade.
De blev med tiden grå, med solbrända gyllenbruna
väggar mot söder. På taken låg oftast
näver, täckt med torv eller takved. Vid 1800-talets
slut blev tak klädda med tunna stickspån vanliga.
I Västerbottens
fjällvärd, inland och kustområden finns ännu
sådana byggnader kvar: samiska förrådsbodar,
böndernas och torparnas lador, logar och fäbodställen
och kustbornas fiskebodar och fiskebastur. En och annan gårdsplats
med mangårdsbyggnad och ladugård som aldrig sett
varken rödfärg eller annan färg finns också
i inlandet. |
 |
| Dessa
byggnader är avsedda att utan färg stå pall mot
väder och vind. De utgör ett värdefullt kulturarv
och bör även fortsättningsvis vårdas utan
färg.Som
takmaterial på dessa grånade förrådsbodar,
lador, logar och fiskebastur passar tjärade spåntak
eller den i vårt län vanliga galvaniserade och omålade
pannplåten. Tegelimiterande plåt är ur kulturhistorisk
och estetisk synpunkt olämplig liksom andra typer av målade
plåttak |
|
| Gåsflötans
fiskebastu, Holmön. |
Kyrkstuga,
Bonnstan, Skellefteå. |
Goda
råd:
- Om
träfasaden är rätt utformad behövs ingen
målning för att hindra röta.
- Grånade
träfasader, som hittills klarat sig bra, bör av
kulturhistoriska och estetiska skäl även fortsättningsvis
lämnas omålade.
- Fönsterbågar
på i övrigt omålade och grånade hus
har tidigare ofta varit skyddade mot väder och vind genom
linoljefärgsmålning, vanligtvis i vit eller varmgul
ockraton. De bör även fortsättningsvis underhållas
med linoljefärg.
- Vid
virkesbyte i samband med renovering, använd virke av
god kvalitet, byt inte mer än nödvändigt och
låt det nya materialet gråna naturligt av väder
och vind.
- Använd
aldrig lasyr på grånade omålade fasader,
inte heller på nyinsatt virke i gamla fasader.
|
|
| Lidbergsböninga,
Loberg, Boliden. Foto: Staffan Stenlund |
|
