 |
| "Blå
huset", tidningen Westerbottens f.d. tryckeribyggnad, Umeå. |
 |
Under
1800-talets senare del utvecklades finbladiga sågar som
gav byggmästarna nya möjligheter att artikulera
fasaden. En rik panelarkitektur utvecklades, inte minst i städerna
utmed norrlandskusten. Förebild var storstädernas
putsade stenhus i nyrenässansstil. Fasaderna delades in
i fält med liggande och stående fasspontpanel. Fönstren
var högresta korspostfönster med släta eller
kontursågade foder. Lövsågeriarbeten i så
kallad schweizerstil prydde gavelspetsar, takfot och verandaräcken.
Byggnader
på hörntomter skulle vid den här tiden, i enlighet
med gällande byggnadsstadga, ha avfasade hörn. Mot
slutet av perioden blev det populärt med hörntorn,
gärna med tornprydnad i smide. |
| Husens
fasader målades i periodens början i enhetlig ljus
färg, alltså ingen åtskillnad mellan fasad och
listverk, som i stället fick framträda genom ljus- och
skuggverkan. Kring sekelskiftet 1900 användes två närbesläktade
nyanser på fasad och listverk: en ljusare för fasaden
och en annan något mörkare för listverken, ibland
omvänt. Fönsterbågen gavs en mustig mörk
nyans, vanligen brun, grön eller engelskt röd. |
|
| Panelarkitektur
i centrala Umeå. |
Goda
råd:
- Vid
underhåll av hus från denna tid, använd linoljefärg
bruten med traditionella pigment, som garanterar att fasadens
kulörer får de rätta nyanserna.
- Utgå
från husets originalfärgsättning. Om denna
inte faller dig i smaken, välj någon annan tidstypisk
färgsättning.
- Undvik
helvitt på foder och listverk, välj brutet vitt
eller gråvitt.
- Tänk
på att fönstrens mörka kraftfulla kulörer
är viktiga för husets tidsprägel.
- Om
du målar med linoljefärg, ta med i beräkningen
att linoljefärgen bleks något
med tiden.
|
|
| Panelarkitektur
i centrala Umeå. |
|