Att välja färg
Sekelskiftets panelarkitektur

"Blå huset", tidningen Westerbottens f.d. tryckeribyggnad, Umeå.

Under 1800-talets senare del utvecklades finbladiga sågar som gav byggmästarna nya möjligheter att arti­kulera fasaden. En rik panelarkitektur utvecklades, inte minst i städerna utmed norrlandskusten. Förebild var storstädernas putsade stenhus i nyrenässansstil. Fasaderna delades in i fält med liggande och stående fasspontpanel. Fönstren var högresta korspostfönster med släta eller kontursågade foder. Lövsågeriarbeten i så kallad schweizerstil prydde gavelspetsar, takfot och verandaräcken.

Byggnader på hörntomter skulle vid den här tiden, i enlighet med gällande byggnadsstadga, ha avfasade hörn. Mot slutet av perioden blev det populärt med hörntorn, gärna med tornprydnad i smide.

Husens fasader målades i periodens början i enhetlig ljus färg, alltså ingen åtskillnad mellan fasad och listverk, som i stället fick framträda genom ljus- och skuggverkan. Kring sekelskiftet 1900 användes två närbesläktade nyanser på fasad och listverk: en ljusare för fasaden och en annan något mörkare för listverken, ibland omvänt. Fönsterbågen gavs en mustig mörk nyans, vanligen brun, grön eller engelskt röd.
Panelarkitektur i centrala Umeå.

Goda råd:

  • Vid underhåll av hus från denna tid, använd linoljefärg bruten med traditionella pigment, som garanterar att fasadens kulörer får de rätta nyanserna.

  • Utgå från husets originalfärgsättning. Om denna inte faller dig i smaken, välj någon annan tidstypisk färgsättning.

  • Undvik helvitt på foder och listverk, välj brutet vitt eller gråvitt.

  • Tänk på att fönstrens mörka kraftfulla kulörer är viktiga för husets tidsprägel.

  • Om du målar med linoljefärg, ta med i beräkningen att lin­olje­färgen bleks något med tiden.

Panelarkitektur i centrala Umeå.

 

Text: Lena Tengnér 2007