Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Fasaden

Huset efter ommålning med Falu rödfärg och bruten vit linoljefärg. Foto: Pernilla Lindström.

Ommålning

Lika länge som huset stått obebott, lika länge sedan tycks det vara sedan det senast målades om. I princip så var det bara på baksidan som man ännu kunde se att huset hade varit Falurött med vita knutar. Vi planerade att måla om huset under sommaren 2005 och trodde att det skulle gå rätt snabbt. Det visade sig dock att fasaden sög långt mer än vad vi hade räknat med och att vädret inte precis underlättade målningen för oss. När man målar med Falu rödfärg får det inte vara stark sol direkt på fasaden men det ska inte heller regna eftersom färgen är vattenbaserad. Det gör dock inget och fasaden är lite fuktig eftersom den suger bättre då. Falu rödfärg finns framför allt i två olika kulörer – den som endast kallas Falu rödfärg och den som säljs under namnet Falu ljus. Falu ljus hör hemma på äldre byggnader, tex Västerbottensgårdar från 1700-talet, medan den mörkare passar bäst på 1900-talets byggnader eftersom den mörka kulören kom först i slutet av 1800-talet. Vi valde att måla med Beckers Falu rödfärg vilket är en ljusare variant av den mörka Falu rödfärg. Färgen blir dessutom ljusare för varje varv man målar. Vi målade två varv. Det första varvet spädde vi ut med vanligt vatten medan det andra varvet var outspätt. Man bör använda sk hornsuggor eller rödfärgspenslar när man målar eftersom de kan hålla ganska mycket färg och är lättast att bearbeta rödfärg med. Det är dock också bra att ha en sk elementpensel till finliret där vitt möter rött vid tex takfot och knutar. Till det vita använde vi Engwall & Claessons linoljefärg med samma brytning som till fönstren. Vi målade två varv även med den. Precis som när fönstren målades så spädde vi ut färgen med balsamterpentin i första varvet medan vi använde den outspädd i färdigstrykningen. Anledningen till att man använder linoljefärg på knutar och detaljer är bla för att träet där är hyvlat och Falu rödfärg fäster inte på hyvlat virke.

Restaurering av östra fasaden

Rötskadat virke i den översta timmerstocken huggs bort med yxa. Foto: Fredrik Lindström.

När vi hade tagit ner all panel och frilagt stommen upptäckte vi inte helt oväntat att det fanns vissa skador i den, dock mycket mindre än vad vi hade befarat. Skadorna var koncentrerade till under övervåningens fönster där en stolpe i övervåningens stomme var rötskadad liksom den översta timmerstocken i bottenvåningens stomme. Rötskadat virke avlägsnades med hjälp av en motorsåg och ytorna jämnades sedan till med yxa. Ungefär en meters längd av timmerstocken togs bort i halva sin höjd och en ny bit fälldes in i den gamla stocken. Tack vare att den gamla stocken fortfarande var kärnfrisk hade den behållit sin bärighet och därför behövde vi inte ta bort någon större bit av den. Den nya timmerbiten var återanvänt virke från en gammal lada vilket innebär att virket redan var torrt och ingen risk fanns för att det skulle vrida sig i stommen vid torkningen. Alla ytor och skarvar gjordes lutande utåt så att eventuellt vatten som skulle kunna ta sig in i stommen rinner utåt och inte in i stommen. Stolpen i övervåningen sågades av så att allt rötskadat virke avlägsnades och skarvades sedan med en ny likadan bit.

En ny timmerbit passas in i den gamla stocken. Foto: Pernilla Lindström.

När stommen var lagad isolerades övervåningen på nytt. Allt gammalt spån som funnits i väggarna togs bort eftersom det var fuktigt. Vår första tanke var att även den nya isoleringen skulle bestå av spån, helst en blandning av sågspån och kutterspån eftersom det isolerar bäst, men då vi helt plötsligt fick ett helt lass med gullfiber till skänks slutade det hela med att väggen isolerades med det istället. Detta innebär att huset delvis är isolerat med hygroskopiska material som sågspån (material som både kan suga upp och avge fukt) och delvis med material som inte är det som gullfiber (material som suger upp fukten men sen inte kan avge den vilket innebär att risken för mögel är större). Till isoleringsmaterial som inte är hygroskopiska bör man använda ångspärr för att hindra fukt från att komma in men eftersom vårt hus till större delen består av hygroskopiska material valde vi att inte använda ångspärr så att fukten kan vandra fritt genom konstruktionen liksom tidigare. Däremot satte vi upp en asfaltpapp, vilket inte fanns tidigare, mellan isoleringen och panelen så att fasaden är vindtät. Man får nog se detta som något av ett experiment och till andra rekommenderar vi inte att blanda isoleringsmaterial. Åtgärden kan inte heller ses som helt antikvarisk men ibland tager man helt enkelt vad man haver.

Den gamla panelen tas ned från östra gaveln. Foto: Pernilla Lindström.

Målning av fasaden. Foto: Pernilla Lindström.

Därefter påbörjades arbetet med att spika upp ny panel, liggande fasspont upptill och stående fasspont nedtill, precis som det var tidigare. Eftersom vi bara skulle byta panel på en sida ville vi få tag på panel av samma typ som den befintliga så att östra fasaden inte skulle skilja sig från de andra. Panel som tillverkades 1918 har dock inte samma tjocklek och profiler som man idag kan få tag på prefabricerat. Därför vände vi oss till ett lokalt sågverk, Anderssons såg och hyvleri i Källdal, där de kunde ställa om hyveln för att tillverka precis de dimensioner på virket som vi ville ha. Priset blev absolut inte dyrare än om vi hade köpt virket i en butik och virkeskvaliteten antagligen bättre. När all panel äntligen satt på plats målades fasaden ytterligare ett varv med Falu rödfärg. Det första varvet målades innan panelen spikades upp. Nu återstår bara att spika upp nya knutbrädor, midja, offerbräda, vindskivor och fönsterfoder – allting vitmålat med linoljefärg förstås – och sedan är fasaden klar.

 

Hålla hus