Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Fönsterhantverk

Gammalt kitt skrapas bort så att fönsterbågen kan glasas ur. Foto: Fredrik Lindström.

1. Urglasning

De första fönstren glasade vi ur helt för hand vilket är ett vanskligt göra då gammalt blåst glas lätt spricker. Som tur var fick vi efter ett tag låna en kittlampa av länsstyrelsen i Umeå. Kittlampor finns naturligtvis att köpa men är en relativt dyr investering även om man har många fönsterbågar eftersom man antagligen inte kommer att upprepa urglasningen de närmaste tjugo åren. Ofta finns det någon man kan låna en kittlampa av, såsom i vårt fall länsstyrelsen eller länsmuseerna. Många av våra fönster hade fått glaset sönderslaget men genom några vänliga själar lyckades vi få tag på gammalt glas från andra gamla hus där fönstren sedan tidigare bytts ut. Dessa glas satt kvar i sina bågar – bågar som inte passade i våra fönsterkarmar och alltså inte återanvändes – och därmed var vi tvungna att glas ur dem. Med hjälp av kittlampan värms kittet upp så att det mjuknar och lätt går skrapa bort. Arbetet går lättast om man värmer upp ca 15-20 cm i taget och direkt skrapar bort kittet där innan man fortsätter värma på nästa ställe. Man kan också värma på nästa ställe medan man tar bort det redan uppmjukade kittet men då bör man vara relativt van vid arbetsmetoden. Ta bort stiften som håller fast glaset med en tång och försök lätta på glaset medan kittet är varmt eftersom sättkittet som glaset ligger i har lust att suga fast glaset annars. När allt kitt och alla stift är borttagna kan glaset försiktigt lyftas ur bågen. Eftersom torktiden är lång när man använder linoljekitt och linoljefärg bör man förvara glaset på en bra plats under tiden som man arbetar på bågarna då glasen antagligen kommer att bli stående där de närmaste veckorna.

2. Skrapning och putsning

En gammal fönsterbåge som är målad med linoljefärg behöver inte skrapas helt trären eftersom linoljefärg ofta är målat i ett ganska tunt lager och dessutom är genomsläpplig. Skrapa bara bort löst sittande färg med hjälp av en fönsterskrapa eller trekantskrapa. Till profilerna bör man använda en skrapa som är speciellt formad efter dem. Trekantskrapor speciellt för detta ändamål finns nu att köpa. Annars kan man själv slipa till en profilskrapa som går lätt att använda. Efter att färgen skrapats bort från bågen putsar man den med sandpapper för att färgen skall fästa ordentligt.

Fönsterbågarna behandlas med rå linolja. Foto: Fredrik Lindström.

3. Grundoljning

Vissa fönsterhantverkare anser att man inte alls ska grundolja bågarna – om de inte är jättetorra och suger hemskt mycket färg – medan andra rekommenderar att man grundoljar fönsterbågarna eller i vissa fall bara kittfalsarna. Antingen kan man grunda med en så kallad halvolja som består av 50% rå linolja och 50% balsamterpentin eller så kan man grunda med ren linolja. Vi använde rå linolja då vi grundade våra fönsterbågar eftersom den har bättre inträngningsförmåga än den kokta oljan och därmed har bättre impregneringsegenskaper. Kokt linolja används när man ska göra färg av oljan. Linoljan skall helst vara kallpressad eftersom denna är av bättre kvalitet än den varmpressade. Skillnaden dem båda emellan är dock antagligen marginell. Bågarna skall strykas med linolja tills de är mättade. För oss innebar detta ca tre varv. Mellan varje varv fick bågarna torka minst en dag. Bågarna får inte dränkas i linolja då övermättning kan innebära att man får problem med dem senare. Torka bort överflödig olja.

4. Shellackering

För att träet i fönsterbågen inte skall suga åt sig av linoljan i kittet bör kittfalsarna bestrykas med shellack. Detsamma bör göras med kvisthålen som annars slår igenom färgen. Om fönsterbågen har hörnbeslag bör man även shellacka under dessa eftersom beslagen fylls med kitt vid återmonteringen och risken alltså finns att träet suger upp linoljan ur kittet även där. Shellack torkar relativt fort och grundmålning kan ofta påbörjas samma dag. Många fönsterhantverkare shellackerar inte sina bågar men vi använde oss av den metoden.

Fönsterbågarna grundmålade med zinkvit linoljefärg. Foto: Pernilla Lindström.

5. Grundmålning

Våra fönsterbågar skulle vara brutet vita såsom de varit tidigare och vi ville måla dem med linoljefärg. Idag kan man ha problem med mögelpåväxt på linoljefärg eftersom färgen inte längre innehåller bly såsom den gjorde förr i tiden. För att kompensera för detta grundmålade vi våra bågar med obruten vit linoljefärg gjord på pigmentet zinkvitt som skall stå emot mögelpåväxt rätt bra. Färgen kom från Engwall & Claesson och köptes på Flügger färg i Skellefteå. Då färgen skulle vara till grundmålning spädde vi ut den med ca 10-15% balsamterpentin. Eftersom balsamterpentin är allergeniskt bör man använda det med måtta. Fönsterbågarna grundmålades ett varv. Linoljefärg torkar genom oxidation och därmed bör man se till att ha god luftgenomströmning på arbetsplatsen. Viktigt att tänka på är också att linoljefärg inte torkar under 10 grader. Hur snabbt färgen torkar beror alltså till stor del på klimatförhållandena men det bör gå bra att måla nästa varv efter ett-två dygn. Öppningsbara bågar målades förr i tiden även på sidorna medan icke öppningsbara bågar inte målades på sidorna. För att skydda bågarna är det dock bra om man i alla fall grundmålar alla bågarna på sidorna.

Fönsterbågarna grundmålade och kittade med linoljekitt. Foto: Pernilla Lindström.

6. Fästning av hörnjärn

I det fall man har en öppningsbar fönsterbåge, vilket vanligtvis bara var en båge per rum förr i tiden, så skall bågen ha hörnjärn. Alla beslag tas loss från bågen samtidigt som man tar loss glaset. När beslagen tagits loss rengör man dem från rost. Detta kan lättast göras genom att borsta av dem med en stålborste. Man kan också ordna ett elektroniskt avrostningsbad med hjälp av ett gammalt bilbatteri. Det finns även andra metoder för avrostning men vi använda oss av stålborste. Beslagen grundmålades sedan med samma grundfärg som användes till fönsterbågarna. Därefter sattes hörnjärnen tillbaka innan fönstren glasades. Hörnjärnen fylldes med linoljekitt när de återmonterades för att skydda dem från rost.

7. Stiftning av glas samt kittning

Innan glaset läggs ner i bågen och stiftas fast lägger man kitt i kittfalsen som glaset kan tryckas ner i. Detta kallas för sättkitt. Efter man har fyllt kittfalsen med sättkitt och tryckt ditt glaset skall detta stiftas fast. På kortsidan stiftade vi två gånger och på långsidorna tre gånger. Speciella fyrkantiga små stifthammare finns att köpa som inte repar glaset men vi använde oss av ett vinkeljärn vilket faktiskt fungerade över förväntan. Idag finns det även stiftapparater att köpa men att stifta för hand går minst lika bra. Efter att glaset stiftats fast vänder man på bågen och skär bort överflödigt sättkitt från insidan av fönsterbågen. Därefter kan man kitta fast glaset. Kittet läggs på runtom hela bågen innan det stryks till med en kittkniv. Linoljekitt är lätt att jobba med då det tar lång tid att torka och lätt kan slätas till med fingrarna. Är kittet för löst tillsätter man krita, är det för torrt tillsätter man linolja, precis som med en vanlig deg.

Linoljekitt kan med dessa två ingredienser även blandas till själv men vi valde att köpa Åffas linoljekitt på Byggnadsvårdsbutiken i Umeå. Liksom linoljefärg torkar linoljekitt genom oxidation men det tar betydligt längre tid med kittet. Vi lät kittet torka minst två veckor innan vi fortsatte måla bågarna.

8. Mellanstrykning

Förr i tiden målade man sällan eller till och med aldrig hus med rent vit färg – ”kritvitt” – utan använda alltid bruten vit färg. Så var också fallet med våra fönsterbågar och då vi ville ha exakt samma kulör som tidigare använde vi oss av NCS-systemet för att få fram denna kulör. Vi lånade färgprover för linoljefärg på Skellefteå museum och fick då fram att färgen på våra bågar hade NCS-beteckningen S1502-R. Detta betyder att vitfärgen hade dragning mot rött vilket är ovanligt när det gäller detaljer på gamla hus. Den kulör denna blandning åstadkom såg ändå ut som gråvitt vilket är helt tidsenligt. Färgen specialbeställdes från Engwall & Claesson via Flügger färg i Skellefteå. Samma färg användes både till mellanstrykningen och slutstrykningen. Till mellanstrykningen späddes färgen ut med 5-10% balsamterpentin. Mellanstrykningen gjordes liksom grundmålningen endast ett varv. Bågarna fick torka ca två veckor efter kittning innan mellanstrykningen gjordes. En del fönsterhantverkare rekommenderar att mellanstrykningen görs innan kittet har torkat helt så att kitt och färg inte torkar var för sig utan tillsammans. De menar att risken annars finns att kitt och färg separerar sig efter torkningen.

9. Slutstrykning

Bågarna fick torka ca en-två dagar innan slutstrykningen gjordes. Slutstrykningen skedde i ett enda varv och med samma färg som användes till mellanstrykningen. Till slutstrykningen användes den dock outspädd. Torkningen tog ungefär lika lång tid som övriga strykningar. Därefter var våra bågar klara!

10. Rengöring

Kittning lämnar ganska många kladdiga fingeravtryck efter sig på glaset och det är lättare att rengöra glaset innan bågen har återinsatts i karmen. Vi rengjorde bågarna enbart med vatten vilket med lite vilja och mycket försiktighet tar bort det mesta på gammalt blåst glas. Har man problem att få glaset rent kan man använda tex balsamterpentin men kom ihåg att det är allergeniskt!

Fönsteröverstycken efter äldre förlaga spikas upp. Foto: Pernilla Lindström.

11. Fönsteröverstycken

När vi tog över huset var det bara ett enda fönster som hade kvar sitt överstycke så vi bestämde oss för att göra kopior av det övestycket till de andra fönstren. Det befintliga fönsteröverstycket bestod av två kontursågade konsoler som höll upp en hylla. Under hyllan satt en profilerad taklist, en så kallad svanhals. Anledning till att man hade fönsteröverstycken förr i tiden var för att fönsterfodren gjordes så att ändträet på sidostyckena stack upp och detta behövde därför skyddas av en hylla för att inte bli utsatt för regn. Idag löser man det så att de liggande styckena på fodren dras ut över sidostyckena så att ändträen där är framme.

I en garderob hittade vi konsoler till fyra fönster, till de övriga fönstren kopierar vi de konsoler vi har. När det gällde svanhalsen hade vi tankar på att be ett lokalt sågverk ta fram samma profil och specialhyvla fram likadana lister till oss. Det visade sig dock att denna profil fortfarande finns att köpa på vanliga byggvaruhandlar som en av de allmogelister som är populära idag. Dessa lister är dock något smalara, ca 1 cm, än den befintliga men vi nöjde oss med det. Hyllorna tillverkade vi själva och hyvlade dem som de varit tidigare. Kanterna på hyllorna har tidigare varit snedställda för att passa mot väggen eftersom hyllorna lutar något. Detta löste vi med en maskinhyvel. Allting målades med bruten vit linoljefärg i samma kulör som övriga vita fasaddetaljer.

12. Blindfönster

För att huset skulle vara symmetriskt var det vanligt att man förr gjorde sk blindfönster i fasaden där man av någon anledning inte kunde eller ville ha ett riktigt fönster. Ett blindfönster kan vara utfört på lite olika sätt, tex kan det vara målat direkt på fasaden, det kan vara av träplank eller det kan bestå av riktiga fönsterbågar, men det sitter alltid bara i fasaden, dvs det finns inget hål genom väggen bakom fönstret. På vårt hus finns ett blindfönster på östra gaveln där den invändiga trappan sitter. Fönstret består av riktiga bågar med glas i och är infällt i timmerväggen för att hamna i liv med fasadpanelen som de andra ”riktiga” fönstren. Hur vårt blindfönster har sett ut utöver det vet vi inte riktigt eftersom bara bågen återstod när vi köpte huset. Rester bakom fönstret av både papp och spets tyder dock på att timret har varit täckt med papp och att man sedan har satt upp en spetsgardin bakom glaset för att det ska se ut som ett riktigt fönster, vilket inte var helt ovanligt. När vi renoverade den östra gaveln sommaren 2006 klädde vi hela fasaden med tjärpapp och därmed även den nisch i timret där blindfönstret skulle sitta. Vi hade även tänkt att vi sedan skulle sätta upp en spetsgardin bakom glaset, precis som vi tror att det har varit. Problemet är att en spetsgardin är väldigt känslig för solljus och eftersom detta är en fasad som är mycket utsatt för sol så skulle gardinen ganska snabbt falla i bitar och behöva bytas ut. Detta löste sig genom att vi istället köpte en plastduk som imiterar spets och satte upp den bakom fönsterbågen efter att den hade renoverats på precis samma sätt som de andra fönstren. Genom glaset kan man inte se att det inte är en riktig spetsgardin. Förhoppningen var att plastduken skulle hålla mycket längre än en spetsgardin. Det visade sig dock att den föll sönder nästan ändå snabbare av solljuset. Sommaren 2010 bytte vi därför ut plastduken mot en masonitskiva, vilket också varit vanligt i blindfönster. Tanken var först att måla skivan svart men eftersom vi befarade att detta skulle göra den mer utsatt för solljuset så lät vi skivan behålla sin naturliga färg och blötlade den endast före uppsättning, för att den inte ska slå sig.

13. Vinterbågar

Innan de kopplade tvåglasfönstren kom hade i princip alla äldre bostadshus en lös innerbåge som sattes in på vintern för att hålla värmen inne. I Skellefteå-trakten finns dock en variant där vinterbågen fästs på utsidan istället. Vårt hus hade den typen av vinterbågar i bottenvåningen medan övervåningens vinterbågar istället fästs från insidan. Vinterbågarna har vi renoverat på samma sätt som de fasta bågarna. De utvändiga bågarna sätts däremot på plats med små trävred. Eftersom det bara fanns kvar något enstaka originalvred fick vi tillverka nya kopior av de gamla vreden för att fästa bågarna med. När vinterbågarna sitter utvändigt sitter de fasta bågarna något längre in i karmen än annars så att det lämnas plats för ytterligare en båge. Det innebär att det knappt blir något mellanrum alls mellan fast båge och vinterbåge, vilket det blir om bågarna fästs från insidan.

 

Hålla hus