Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Ladugården

Ladugårdslängan. Foto: Pernilla Lindström.

Målning av ladugårdslängan. Foto: Fredrik Lindström.

Till gården hör också en ladugård som troligtvis är byggd ungefär vid samma tid som bostadshuset, dvs i början av 1900-talet. I ladugården finns bland annat fähus, stall, hönshus och lider. Ladugården är tyvärr i betydligt sämre skick än huset och behöver en hel del åtgärder på stommen, särskilt fähusdelen som är byggd av betongblock som delvis har rasat. Eftersom skadorna inte tycks förvärras har vi dock valt att satsa på bostadshuset i första hand och få det färdigt innan vi börjar ägna oss åt ladugården. Medan ladugården står och väntar på att bli restaurerad så bestämde vi oss 2007 för att måla dess dörrar eftersom de far rätt illa av regn och snö när de står obehandlade som nu, speciellt i nederkanten. Vi kunde se färgrester på dörrarna som såg ut som guldockra och eftersom detta var en mycket vanlig färg på ladugårdsdörrar förr i tiden valde vi att måla dörrarna just med guldockra linoljefärg, obruten. När vi väl hade börjat måla upptäckte vi dock på en skyddad kant att dörrarna faktiskt varit bruna och inte alls gula. Guldockra som är en ganska mörk gul färg kan vara lätt att förväxla med just brunt. För en gångs skull lät vi dock vår egen smak råda och eftersom vi tyckte att gula dörrar skulle vara trevligare än bruna, så blev det i slutändan ändå gult

Utedasset under återuppbyggnad. Foto: Pernilla Lindström.

Utedass

Precis i vinkeln på ladugårdslängan där gödsellidret finns har det tidigare funnits ett utedass. Av någon anledning har detta rivits bort, kanske för att virket var ruttet. Februari-mars 2008 ägnade vi åt att återuppbygga utedasset. Tack vare att dasset har varit tapetserat och att de tapeterna sitter kvar på de två väggar som är kvar så har vi kunnat avgöra precis hur stort dasset var och hur hög sittbänken var. Vi byggde utedasset helt utan hjälp av vattenpass och med ögonmåttet som enda verktyg. De två väggar som redan fanns var sneda och vinda och hade vi byggt dasset med 90 graders vinklar skulle det antagligen ha sett snedare ut än vad det nu gör. Först byggde vi upp en stomme av regelvirke och klädde sedan stommen med överbliven fasspontpanel från bytet av panel på husets östra fasad. Sommaren 2008 grundmålade vi panelen på väggarna vit för att därefter måla den med gråblå linoljefärg, samma färg som ytterdörrarna på huset. Bänken som man sitter på tillverkade vi av samma panel som vi klädde väggarna med, liksom ett litet trappsteg. Samma panel användes även till innertaket men där lade vi panelen upp och ner, dels för att få en hyvlad sida och dels för att taket inte skulle se exakt likadant ut som väggarna. Till golvet använde vi virke från två gamla spontade golvbrädor som vi hittat i ladugården. Det virket är redan så nött att man inte ser om det blir fult när man går på det med skitiga skor. Brädorna var dessutom av en otroligt fin kvalitet med årsringar så täta att det inte gick att räkna dem.

Sättningar på ladugårdslängans baksida. Foto: Pernilla Lindström.

Sättningar

Redan när vi köpte gården 2004 fanns det stora problem med sättningar i ladugården, särskilt på dess södra sida. Sättningarna har säkert inte blivit bättre med åren, speciellt som marken där ladugården står är väldigt mjuk och varje år översvämmas av smältvatten. Under 2009 gjorde vi en inledande ansats till att räta upp ladugårdens södra sida. Först grävde vi bort jord som samlats mot grunden så att vi kunde komma åt syllstockarna. Sedan hissade vi upp syllstockarna med domkraft och lade in nya naturstenar under den. Fortfarande står ladugården inte helt i våg men problemet är i alla fall hjälpligt åtgärdat nu

 

Hålla hus