Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Trädgården

Nyplanterad syrénberså. Foto: Pernilla Lindström.

Prydnadsträdgård

Vid infarten till gården växte en vanskött ros som skjutit en hel del rotskott. Denna klipptes ner lite grand 2004, men blommade ändå mycket vackert under sommaren. Längs med gårdssidan mot byavägen planterade vi samma år en gles rad av syrener (vanlig svensk bondsyren, Syringa vulgaris) som förhoppningsvis ska fungera som avskärmning mot vägen när de växer sig större. Sommaren 2005 planterade vi en rönn vid infarten till gården där man på ett gammalt foto kan se att det tidigare har funnits en rönn. De syrener som vi tidigare planterat mot vägen för att få en avgränsning av trädgården och lite insynsskydd klarade sig inte och därför valde vi att sommaren 2007 ersätta dem med tre buskar av Finlands vita ros, Rosa pimpinellifolia Plena. Finlands vita ros antas ha odlats i Europa sedan medeltiden och i Sverige sedan 1600-talet men den kan även vara ett resultat av den ryske tsarens finske trädgårdsmästares Karl August Freundlichs förökningsförsök av rosor under 1800-talet. Denna ros är extremt härdig och kan odlas ända upp till zon VIII. Den kan bli mycket stor och yvig som fullvuxen. Den bildar även rikligt med rotskott och har därför lätt kunnat spridas till grannar, vänner och bekanta genom att man gett bort skott. Rosen kallas i Finland för Midsommarros eftersom den blommar så tidigt men i Västerbottens kustland blommar den inte förrän i början av juli.

Blommande kungsljus mot faluröd köksvägg. Foto: Fredrik Lindström.

Mullbänk

Vid den ena av de röda vinbärdsbuskarna framför huset hittade vi 2004 en gammal stormhatt som vi flyttade till en mullbänk som vi anlade nedanför det södra köksfönstret vid farstubron. Vid den andra busken utanför ladugården hittade vi ett par valerianor/vänderot som vi flyttade till en mullbänk som vi anlade nedanför hallfönstret på andra sidan farstubron. Under sommaren 2005 fortsatte vi att plantera fler växter i trädgården. Det tycks som om marken här är rätt hård och de flesta växter i trädgården kommer därför igång rätt sent på säsongen. Tex blommar vårt löjtnantshjärta inte förrän i juli trots att det egentligen är en juniblomma och en hägg som vi planterade 2004 och som vi trodde var död började inte grönska förrän i slutet av sommaren året därpå. Stormhatten som vi hittade blommade 2005 för första gången på många år enligt grannarna. Vår trädgård har också blivit en samling för gammaldagsa växter eller sk torparväxter som vi har planterat i mullbänkarna. De växter som vi har planterat är:

Löjtnantshjärta Dicentra spectabilis
Förgätmigej Myosotis scorpioides
Stormhatt Aconitum napellus
Trädgårdsiris Iris germanica
Brandlilja (kallas ofta felaktigt Kejsarkrona) med bulbiller Lilium bulbiferum
Krollilja Lilium martagon
Valeriana ”vänderot” ”läkevänderot” Valeriana officinalis
Fingerborgsblomma Digitalis purpurea
Jättevallmo Papaver orientale
Perenn stockros Alcea rosea
Ackleja Aquilegia vulgaris
Bondpion Paeonia x festiva
Axveronica Veronica spicata
Nejlikrot Geum coccineum
Strandiris Iris sibirica
Jätteprästkrage Leucanthemum x superbum
Libsticka Levisticum officinalis

Berså

Ingen gammal trädgård är komplett utan en berså. Bersån var en plats att söka skugga i då man förr i tiden levde ett sedesamt påklätt liv även under den allra varmaste sommar. Den typ av berså som de flesta väl tänker på först och främst är syrenbersån men i Norrland var det även vanligt att anlägga bersåer av rönn och hägg. Vi har valt att plantera en traditionell syrenberså. En sådan var ca 4m i diameter och hade aldrig öppningen vänd mot solen. Buskarna klipptes och skulle vara så höga att man skymdes helt när man satt ner men så att man kunde se över dem om man stod upp. Både runda bersåer och fyrkantiga förekom. Vanlig svensk bondsyren, Syringa vulgaris, kan man naturligtvis köpa i vilken trädgårdshandel som helst, men vi valde att ta plantor från en äldre trädgård i grannbyn vilken antagligen är anlagd i början av 1900-talet. Ju mindre plantorna är desto buskigare blir de som stora. Köper man en större planta bör man därför klippa ner den rätt rejält för att få den att förgrena sig ordentligt. Vi grävde upp ett tiotal små syrenplantor som vi sedan planterade ut i en ring i trädgårdens nordöstra hörn med öppningen vänd mot sydväst. Sommaren 2008 gjorde vi för tredje gången ett försök med att plantera syrener. Den berså som vi planterade 2007 blev under vårens töväder helt dränkt och endast en enda syrenbuske visade sig ha överlevt. Den här gången valde vi därför att efter gammal modell först göra en jordvall som vi sedan planterade syrenerna på. Vi valde också att istället för att ta små rotskott från någon gård i närheten köpa lite större buskar på Blomsterlandet. För att dessa buskar ska bli tätare ska de klippas ner efter att ha rotat sig ordentligt under en säsong.

Nyttoträdgård

På gården fanns sedan tidigare fem röda vinbärsbuskar. Tre av dessa togs bort sommaren 2004 då de inte visade någon större livskraftighet. En av de tre ersattes med en svart vinbärsbuske. De andra två röda vinbärsbuskarna var stora och kraftiga men bar inga bär denna sommar och vi klippte därför ner dem ordentligt.

Uppdelningen av trädgårdens olika rum började bli alltmer tydlig efter ett par år. Intill ladugården anlade vi sommaren 2007 ett köksland. Kökslandet grävdes ur ca 15cm djupt och plankor sattes upp som kanter runtom. Sedan fylldes landet med ny planteringsjord förutom där det ska bli gångar. I landet planterades smultron, jordgubbar och hallon. I framtiden planerar vi även att ha potatis, ett kryddland, lite morötter, sallat, ärtskidor och dylikt samt en avdelning med annuella blommor såsom solros, ringblomma, lin m m. Efter att ha blivit rejält nerklippta tre år i rad har nu de röda vinbärsbuskarna som fanns kvar på gården när vi köpte den äntligen börjat bära. Det är fortfarande inte någon enorm skörd av bär vi får, men ca ½ liter bär per buske i alla fall vilket är en stor framgång jämfört med skörden på fem bär per buske 2006.

Äppelträdgård

Våra planer för det område söder om ladugården som röjdes våren 2007 var att anlägga en äppelträdgård där, vilket var mycket vanligt på 1920-talet och passar bra ihop med husets karaktär, precis som en trädgård bör göra. Efter att vi röjt vid ladugården fick vi vänta på att tjälen skulle gå ur marken så att vi kunde plantera våra träd. I norra Norrland bör man plantera äppelträd på våren för att de ska få en hel säsong på sig att rota sig. I mitten av maj hade dock tjälen fortfarande inte gått ur marken hos oss och plantering fick vänta ännu lite grann. Vi hade valt ut vilka träd vi skulle plantera utifrån att de är gamla sorter som har funnits i Norrland sedan 1800-talets slut samt för att de är härdiga i zon VI. Västerbottens kustland ska egentligen ligga inom växtzon V men det är tydligt att vår gård snarare hör till zon VI att döma av hur sent allting här gror och blommar samt av årets tjäle. Antagligen beror det på att gården ligger så nära havet, ca 500 m.

De träd vi valde ut för plantering var Charlamovsky, Säfstaholm och Transparante Blanche. Charlamovsky är en äppelsort med ursprung i Ryssland som odlades i Tyskland redan på 1700-talet. Den rekommenderades för odling i norra Norrland i början av 1900-talet i likhet med många andra ryska äppelsorter. Säfstaholm uppkom ur en kärnsådd på 1830-talet och moderträdet, som finns på slottet Säfstaholm i Sörmland, fridlystes 1921. Transparante Blanche är Västerbottens landskapsäpple. Det har odlats i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Liksom Charlamovsky rekommenderades både Säfstaholm och Transparante Blanche för odling av äpplen i norra Norrland i början av 1900-talet. Andra äppelsorter som var vanliga i Norrländska trädgårdar i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var till exempel Gyllenkroks Astrakan, Stor klar Astrakan och Vit Astrakan. Astrakanerna är dock vanligtvis zon IV eller V träd. Ovan nämnda äppelträd pollineras av varandra och man behöver därför inte flera träd av samma sort utan kan blanda mellan dessa. Tanken var ursprungligen att med tiden komplettera äppelträdgården med fler och fler träd men först ville vi se att dessa träd skulle klara sig. Att de ska göra det är inte helt självklart eftersom marken inte är optimal för äppelodling. Marken består nämligen av lerjord vilket äppelträd inte tycker om. Vad man då får göra är att man förbättrar jorden vid planteringen så att förutsättningarna för att träden ska må bra här ökar.

I månadsskiftet maj-juni gick tjälen äntligen ur marken och vi kunde plantera våra äppelträd. När vi skulle köpa träden visade det sig dock att Säfstaholm redan var slutsålt så vi fick börja vår äppelträdgård med endast två träd, nämligen Charlamovsky och Transparante Blanche. Vi grävde två planteringsgropar som var ca 80 cm i diameter och endast ca 50 cm djupa eftersom vi tänkte plantera träden på små kullar som hjälper till att hålla rötterna torra då äppelträd är känsliga för väta kring rötterna. Groparna grävdes på ca 4 m avstånd. När vi började gräva visade det sig att det endast var det översta lagret som var lerjord, därunder var sandmark. Vi beslutade oss ändå för att byta ut jorden i planteringsgroparna med planteringsjord.

Innan vi planterade träden såg vi till att reda ut rötterna på dem ordentligt. Träd som har vuxit i kruka har annars lust att fortsätta växa som om de var kvar i krukan, dvs rötterna breder inte ut sig och träden får sämre fäste i marken. Därefter ställde vi ner träden i groparna efter att ha skottat ner en del jord i dem. Sedan lade vi på mer jord så att små kullar bildades och trampade till ordentligt. När man har planterat äppelträd är det dels viktigt att vattna dem ordentligt under en tid framöver, men också att hålla andra växter borta runtom stammen. Framförallt gräs är viktigt att hålla borta eftersom det kan kväva trädet. Äppelträd är mycket känsliga så därför bör man se till att plantera dem i så goda förhållanden som bara möjligt. Vi har valt att plantera våra träd i söderläge nära en vägg och i lä. Äppelträd är särskilt känsliga för vindar så lä är extra viktigt för dem. Nu är det bara att vänta och hoppas på att träden har hunnit etablera sig så pass att de klarar vintern. Om ett par år kan vi hoppas på våra första frukter.

 

Hålla hus