Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Husets historia

Västerbottensgården som byggdes på platsen i slutet av 1800-talet. Foto: Privat.

Nicke och Brita Lovisa Norlund. Foto: Privat.

1880-1919

Våren 2004 köpte vi ett litet hus i Östanbäck norr om Skellefteå med stort renoveringsbehov och mycket själ. När huset kom i vår ägo hade det inte varit bebott sedan 1947 och det märktes både på det eftersatta underhållet av bostadshuset, den fallfärdiga ladugården och den igenvuxna trädgården. Gårdens historia börjar på 1800-talet. Då stod här en Västerbottensgård, dvs en parstuga, som var timrad. Där bodde makarna Norlund; Nils Ludvig ”Nicke” (1850.01.22-1927.09.07) och Brita Lovisa (1858.04.01-1938.01.?), från ca 1880 och fram till 1919. Enligt uppgift var det de som byggde Västerbottensgården ca 1880 men huset kan mycket väl ha varit äldre än så att döma av den teknik det byggdes i med utknutar (knutskallar) samt skorstenarna nere vid takfoten. Detta är två ålderdomliga drag som mer eller mindre försvann kring 1800-talets mitt och då ersattes av slätknutar samt skorstenar uppe på taknocken.

Vy över gården från andra sidan Storbäcken med bostadshuset till vänster, undantaget i mitten och ladugårdslängan skymtande i bakgrunden. Foto: Privat.

Henry och Anny Norlund 1921. Foto: Privat.

1919-ca 1930

Omkring 1919 sålde makarna Nordlund gården och flyttade in i ett litet undantag som de byggt på gården 1918. Gården de sålde avstyckades och delades mellan makarnas son Henry Norlund (1895.09.11-?) och deras svärson Anton Lindgren. När gården avstyckades så delade man även bokstavligen på bostadshuset, något som var vanligt förr i tiden i samband med hemmansklyvningar. Att parstugor delades på detta vis förde bla med sig att enkelstugan blev vanligare som planlösning är den större parstugan som tidigare hade dominerat på bondgårdarna i Västerbotten. Anton flyttade sin del av huset ca 100 m bort medan Henrys del fick stå kvar på ursprunglig plats och det är detta hus vi nu har tagit över. Både Henry och Anton byggde till en spantrad övervåning på sina hus och gav dem brutna tak täckta med stickspån så de var exteriört nästan identiska. Antons hus brändes dock ner i en brandkårsövning för ca 25 år sedan då man upptäckte att det fanns hussvamp i det. Vårt hus är alltså det enda som finns kvar efter Västerbottensgården från 1800-talet. 1921 gifte sig Henry med Anny och tillsammans fick de sonen Karl Gunnar och dottern Gullan.

Huset på 1940-talet. Foto: Privat.

Algot och Olga Lundmark 1902. Foto: Privat.

Ca 1930-1947

Henry och Anny dog båda unga, Henry efter en operation och Anny av cancer, och därför såldes gården 1930 till Henrys kusin Olga Rosetta och hennes make Algot Lundmark som flyttade in i huset med sina sex barn: Eskil, Sigrid, Maurits, Gertrud, Oskar och Arne. Före flytten till Östanbäck arbetade Algot som brädgårdsfaktor vid sågverket på Halsögrund tills sågverket gick i konkurs i början av 1900-talet. Olga hade under den tid familjen bodde i Östanbäck uppdrag av ett katalogföretag att sälja bla tyg på postorder och byborna kom till henne för att beställa. 1956 tog Olga och Algots son Eskil Lundmark över gården. Familjen Lundmark hade dock flyttat ut ur huset redan 1947 och det har sedan dess stått tomt.

Bröderna Lundmarks båtbyggeri

Olga och Algot Lundmarks tre söner Mauritz, Eskil och Arne blev båtbyggare under namnet Bröderna Lundmark och hade sin verkstad på gården. Denna har dock i senare tid brunnit ner och idag finns endast den gjutna cementgrunden kvar efter den. När vi övertog bostadshuset hittade vi flera papper från båtbyggarna som blivit kvar där efter att firman lades ner.

 

Hålla hus