Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Rödfärgade hus

Rödfärgad arbetarbostad på Håknäsbacken i Nordmaling.

Under 1700-talet var flertalet hus i Västerbotten ännu grå och omålade. Men längs Umeås och Skellefteås huvudgator och på de finare gårdarna på landsbygden blev det nu modernt att rödfärga timmerfasaderna. Förebild var adelns sätesgårdar söderut som målades ljust röda för att imitera tegel. Knutar och foder målades sandstensgrå och fönsterbågarna gula som oljad ek. Mangårdsbyggnaderna var fram till 1800-talets senare del oftast opanelade och omålade. Seden att måla husen röda spred sig under 1800-talet till vanligt folks bostadshus och till städernas och landsbygdens alla uthus. Många mangårdsbyggnader försågs då med en stående locklistpanel på fasaderna och målades röda med den matta och lätt strukna färgen från Falun. Den tidigare sandstensgrå färgen på husets detaljer blev med tiden allt ljusare. Det röda slamfärgspigment som fått störst utbredning i Sverige är en biprodukt från koppargruvan i Falun. Det framställs ur den söndervittrade rödmull eller varp som blir kvar när kopparen tagits till vara. Rödmullen tvättas, torkas och bränns. Låg temperatur ger ljusare ton, hög temperatur en mörkare. Idag tillhandahåller koppargruvan röd färg i två nyanser, båda med den för slamfärgen karaktäristiska matta lystern.

Von Ahnska magasinet i Umeå, en av länets största rödfärgade byggnader. Foto: Lena Tengnér, SHBK Umeå kommun.

Vad är slamfärg?

Numera förknippas slamfärg nästan enbart med Falu rödfärg, men slamfärger har genom åren funnits i vitt skilda kulörer och sammansättningar. Vanligast har ändå alltid varit den ”Faluröda” färgen, men även lokala jordfärgsförekomster har utnyttjats (bl a här i Skellefteåtrakten) så även de rödbruna nyanserna kunde variera mycket förr. Vid sidan av de rödbruna har mer eller mindre gula eller gulbruna jordfärgspigment haft störst utbredning. En sammansättning baserad på mjölklister, vitriol, och pigment som rörts samman i en kraftigt vattenspädd emulsion var vanligast. Oftast har också lite olja eller annat fett bindemedel tillsatts. I regel har järnvitriol (järnsulfat) använts till mörka pigment och zinkvitriol till ljusa, medan oljan endera kunde vara linolja, tran eller annat. Pigmenten var i huvudsak jordfärger eller krita, även andra pigment kunde användas men då steg färgens pris avsevärt och det låga priset har varit och är en stor fördel med slamfärg. Slamfärg har främst använts för målning på ohyvlade träfasader. Det är inte särskilt svårt eller tidskrävande att själv koka sin rödfärg. Råvarorna finns att köpa och receptet följer med säcken. Viktigt vid hemkokning är att koktiden görs tillräckligt lång så att förklistringen av mjölet blir fullständig, liksom emulgeringen. En försiktig varning kan ges för att blanda in mera olja än vad som rekommenderas, det kan ge problem med underhållet längre fram. Att köpa färdigblandad färg är heller inga problem. De finns många tillverkare och en mängd försäljningsställen. De är då i regel baserade på pigment från Falu koppargruva. Idag finns åter några andra kulörer än den ”vanliga” röda i handeln.

Egenskaper

Slamfärger ger en matt yta som färgar av sig vid beröring, de lämpar sig bäst för målning utomhus på icke hyvlade träytor. De egenskaper som främst har gjort den röda slamfärgen så populär genom åren torde vara det låga priset, samt att den är lätt att måla och lätt att förnya. Till detta skall läggas att den åldras på ett vackert sätt; vittrar sakta ner från ytan utan flagningar om den inte påförts för tjockt. Dess skydd av träfasaden är bättre än vad man lätt kan förledas tro av dess enkelhet. Dels ger vitriolen en viss skyddande effekt på träet, men det viktigaste skyddet kommer från klistrets hygroskopiska egenskaper. Klistret sväller när fasaden är fuktig och täpper då till träets porer, medan det krymper vid torr väderlek och släpper ut fukten. Detta till skillnad från moderna plastfärger som har motsatta hygroskopiska egenskaper, dvs de öppnar och släpper in vatten vid regn och stänger inne fukten vid torr väderlek. Pigmentet i traditionell rödfärg i sin tur skyddar mot UV-ljusets nedbrytning av träet.

Underhåll

Rödfärgning av fasad med Falu rödfärg. Foto: Pernilla Lindström, Skellefteå museum.

Hur ofta en slamfärgad fasad behöver målas om ur estetisk synpunkt kan man ha mycket olika åsikter om. Ur teknisk synpunkt är det mera en byggnads läge och utsatthet för klimatet som avgör hur ofta målningen behöver förnyas och t.ex. kan en södervägg behöva strykas om dubbelt så ofta som en nordvägg. I utsatt läge kan en södervägg behöva förnyas med några års mellanrum om man har stora krav på att den skall se ”ny” ut, men har man inte de kraven är det sällan någon panik om det blir något längre intervaller. Dock bör man i utsatta lägen undvika att färgen helt tvättas ur om man vill bibehålla alla färgens skyddande egenskaper. I regel vittrar en slamfärg sakta ner från ytan och det är ytterst sällan den flagar på normalt underlag. Det gör att den åldras successivt – vackert om man tycker så – och utan flagningar där underlaget lyser igenom. En av slamfärgens stora fördelar är att den är lätt att underhålla. Ommålning med samma färg är därför i regel den minst arbetskrävande av alla fasadbehandlingar. Kraftig borstning med piassavakvast är normalt det enda underarbete som behövs när man skall förnya en slamfärg; borstning så att smuts och vittrat pigment lösgörs från fasadytan. Skrapning behövs mera sällan, men man kan hålla ett öga på skyddade hörn, t.ex. under tak om det har skett många tidigare strykningar, för då kan så många opåverkade färglager ha samlats på varandra att en viss spjälkningseffekt med tiden kan uppstå, om än mera sällan av någon allvarligare art. Vid ommålning är ofta en strykning tillräckligt. Stryker man två gånger får man tänka på att inte måla för tjockt, eftersom färgen då lätt krackellerar när den torkar. Målning i direkt solljus skall man försöka undvika, eftersom vattnet då kan hinna avdunsta innan färgen hunnit få tillräckligt fäste. Att måla över en slamfärgsmålad yta med annan färgtyp är inte att rekommendera, eftersom vidhäftningen då blir osäker och det finns risk för flagningar. Å andra sidan kan man inte heller måla slamfärg på en fasadyta som varit målad med andra färgtyper.

Råd vid applicering

Vid all målning med slamfärg skall man försöka undvika starkt direkt solljus. Det gör att vattnet avdunstar för snabbt och färgen får inte tillräckligt fäste. Idealet är en mulen och relativt varm dag, dock inte med risk för regn. Om man inte har möjlighet att välja dag och blir tvungen att måla i solsken, så är det skäl att försöka flytta runt byggnaden och undan solen med arbetet.

Goda råd:

• Moderna färgtyper i faluröda kulörer saknar den traditionella rödfärgens estetiska och tekniska egenskaper och bör undvikas på äldre hus.
• Den faluröda slamfärgens ton varierar inom och mellan olika fabrikat. Välj en färgton som passar huset och dess omgivning
• Faluröd slamfärg kan bara målas på tidigare slamfärgsmålade ytor eller på nytt ohyvlat virke. Tidigare slamfärgsmålade hus, som blivit över¬målade med linoljefärg eller med moderna färgtyper, kan återfå sin ursprungliga karaktär genom att målas med helmatt faluröd alkydoljefärg.
• Vid fasadrenovering av ett äldre hus, lägg inte till nya och för huset främmande listverk och fönsterdekorationer.
• Om fönster och listverk målas vita, använd en lätt bruten ton.
• Om huset enligt foton och färgdokumentation haft fönster i annan färg än vitt, överväg att ge husets arkitektur rättvisa genom att återskapa den ursprungliga färgsättningen.