Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Lagning av puts

Lagning av skador i putsen på Rijfska gården, Kusmark. Foto: Rune Wästerby, Skellefteå museum.

Skador

De vanligaste skadorna på putsade fasader är sprickor och putsbortfall. Sprickor uppstår på grund av sättningar i väggen eller grunden. Putsbortfall hänger nästan alltid ihop med fukt och vatten. Puts och i synnerhet kalkputs har förmågan att suga upp, transportera och avge fukt utan att ta skada. Om putsen får för stor fuktbelastning, t ex vid ett läckande stuprör, så den aldrig hinner torka ut, uppstår skador. Den fuktiga putsen fryser sönder.

Lagningar som utförts med hårdare och tätare bruk (cementhaltigt bruk) än underlaget, eller färg som är tätare än den underliggande putsen, är andra orsaker till skador. Dessa skikt hindrar då fukt som kommit in i väggen från att ta sig ut i luften.

Många gånger är det onödigt att putsa om hela huset. Skador uppkommer oftast lokalt. Att laga putsen endast på dessa ställen var förr en självklarhet. Bra utförda lagningar är mycket svåra att upptäcka. Knacka ner lös puts och bomytor. Vid sprickor huggs några centimeter av putsen närmast sprickorna bort. Tvätta bort damm och lösa putsrester med vatten. Gör en analys av underlag och befintlig puts och välj lämpliga putsmaterial med utgångspunkt från detta. Att på plats bedöma vad en puts består av är inte enkelt. En metod kan vara att titta på färgen. En cementhaltig puts har oftast en mörkare grå ton än ren kalkputs. Det finns dock även vit cement. En annan metod är att smula sönder en bit puts mellan fingrarna. Är den lätt att smula sönder till ett pulver är det kalkbruk. En säkrare metod är att skicka en bit puts till laboratorium för analys. Denna kostnad är liten i sammanhanget när man står inför en fasadrestaurering.

Förvattna ordentligt på de ytor som skall lagas. När vattnet sugits in slås grundningsbruket på med murslev. Vid reparationer är det viktigt att anpassa grundningens sammansättning efter underlaget. Grundningen skall vara tunn och knottrig i ytan. Nästa dag förvattnar man försiktigt ytorna och slår på utstockningen som anpassas efter den gamla putsens sammansättning och fysikaliska egenskaper. Är det fråga om en tjockare puts måste detta göras i flera påslag. Dagen därpå förvattnas åter med försiktighet och slås en ytputs på av samma typ och med samma metod som omgivande ytor. Morgonen efter ytputsningen eftervattnas de lagade fasadytorna. Till mindre lagningar går det bra med en blomspruta. Eventuell avfärgning bör vänta till dess putsen helt har hårdnat (karbonatiserat). Detta tar ett par veckor. I äldre tider följde man inte alltid treskiktssystemet. Gammal puts kan ibland sakna grundning, eller vara påförd i mycket tjocka påslag. Man behöver då inte upprepa samma förfarande, utan det är i allmänhet säkrare att använda sig av dessa tre skikt, så länge man håller sig till rätt typ av putsmaterial.

Hus

Alternativa åtgärder

Fastighetsägaren som står framför sin skadade fasadputs funderar förmodligen över vilka alternativ som finns för att åtgärda skadorna. Ett alternativ till putslagning är hel omputsning. En väl utförd putslagning är funktionellt närmast att jämställa med hel omputsning. När skador börjar uppstå på vissa ställen kan andra ytor ha mångdubbelt längre livslängd. Den putsade väggen är byggd för detta och putsen är en integrerad del i muren. Andra alternativ skulle kunna vara att byta ut putsen mot en fasadpanel i trä eller mot korrugerad plåt. Trä- eller plåtfasad blir då ett extra klimatskydd, som kräver en luftad konstruktion för att fungera.

 

Hålla hus

Läs mer om …