Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Masonitfasad

Villa klädd med masonite efterliknande puts i Hörnefors, Umeå. Foto: Pernilla Lindström, Västerbottens museum.

Att bevara masonit

Många gamla hus har under 1900-talet renoverats med hjälp av masonit men det finns också hus som ursprungligen byggdes av masonit. I dessa hus är masoniten ett värdefullt inslag som är viktigt att bevara och vara rädd om. Som nybliven husägare har man ofta storslagna planer på hur huset ska byggas om och förbättras och kanske upptäcker man inte de kvalitéer som finns. Också en anspråkslös byggnad kan ha stort kulturhistoriskt värde eller ha betydelse för hur man upplever en miljö. Vid eventuella reparationer eller ombyggnader, särskilt av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, bör begreppet varsam renovering gälla. En anledning att renovera byggnaden på ett varsamt sätt, t.ex. genom att bevara originalmaterial, är att varje hus berättar en historia om äldre stilideal och livsmönster. Har man ett bostadshus, uthus, garage eller cykelskjul med masonit är det därför värdefullt att spara det eftersom det idag återstår ganska få byggnader av det slaget. Om man byter ut masoniten mot exempelvis spåntad panel förlorar man en del av det som ger huset dess kulturhistoriska värde. Om masoniten är ursprunglig på huset har den ett kulturhistoriskt originalvärde som är oersättligt.

Goda råd om vård och underhåll

Kunskapen om hur man renoverar masonit är än så länge mycket begränsad, framförallt beroende på att renoveringar hittills har handlat om att avlägsna masoniten och renovera eller återskapa det som finns under den. Har man planer på att renovera en fasad klädd med masonit är det vissa frågeställningar som man bör fundera över: Vilken typ av masonit har man använt? Vilken sida är vänd utåt – den släta sidan eller virasidan? Vad efterliknar skivorna – träpanel eller puts? Hur är skivorna fastspikade och med vilken typ av spik? Hur är skivorna målade, vilken färgtyp har använts?

Ett vanligt problem med masonitfasader är att skivorna blir buckliga. Ofta beror detta på att skivorna inte har fuktats innan uppsättning men det kan också bero på att man har använt för tunna skivor eller att man inte har målat kanterna på skivorna, som då kan suga vatten. Har skivorna väl blivit buckliga är det inte säkert att det går att rätta till. Man kan prova med att lossa skivorna och fukta dem på nytt och sedan pressa dem släta. När skivorna sedan sätts upp på nytt spikas de fast relativt tätt med en kraftig läkt. Om inte detta hjälper måste man byta ut skivorna. Om möjligt bör man då byta ut dem med samma typ av skivor. Dagens masonit har dock förändrats och är inte lika beständig som den gamla som kunde hålla upp till 60-70 år. Detta beror på att den gamla masoniten innehöll aluminiumsulfat, som kallades oxblod på grund av sin färg. Skivorna impregnerades förr även med paraffin. Om man ska klä en fasad med masonit bör man därför använda sig av en tjockare skiva för att uppnå samma hållbarhet som den gamla masoniten. Mellan 6,4-8 mm tjocka skivor, gärna av oljehärdad hård masonit, bör användas; alternativt k-board som är 7,5 mm tjock.

Innan uppsättning måste skivorna blötläggas för att de inte ska bli buckliga. Ska fasaden efterlikna träpanel så spikas skivorna först i kanterna och sedan spikas locklister eller ribb fast på dem. Om fasaden ska efterlikna puts spikas skivorna fast i kanten samt här och var över ytan. Masonitskivor sätts upp tätt utan rörelsemån och fogarna spacklas. Skivorna spikas helst fast med galvaniserad spik, lämpligen dyckert.Vid målning av masonitfasader bör man använda samma färgsystem som för en vanlig träfasad, dvs. grundolja, grundfärg och täckfärg.