Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Sättningar och utbuktningar

Sättningsskador på gamla skolan i Gagsmark, Byske. Foto: Annika Sander, Skellefteå museum.

Sättningar

Vissa sättningar och deformationer är inte ovanliga i gamla hus, och i många fall är det inte mycket att bekymra sig över. Om situationen har stabiliserats och deformationerna är måttliga kan insatserna för att justera och ordna till bli oproportionerligt stora. Sättningar kan också vara en sekundär effekt som gärna uppträder efter rötskador då det uppluckrade virket pressas ihop av husets tyngd. Det här är en retfull skada, eftersom reparationerna är ganska besvärliga medan det förebyggande arbetet skulle ha varit lätt. Det gäller att i tid gräva undan marken och förhindra vattenstänk, så att väggnederkanten står fritt och kan hålla sig torr. Det kan också förekomma att en sättning beror på otillräcklig bäryta på grundstenarna, men det är tursamt nog mer ovanligt.

Timrad rundloge i Välvsjöliden, Burträsk, med kraftiga sättningsskador och utbuktningar. Foto: Pernilla Lindström, Skellefteå museum.

Utbuktningar

Utbuktning i en äldre timmervägg är ett fenomen, som förekommer ibland. Det kan bero på långt avstånd mellan knutpunkter, skador i virket vid öppningar eller knutarna, sättningar mm. Timmerstockarna, som är s.a.s. travade på höjden har ingen bra stabilitet i sig, utan den åstadkommes av knutarna och gåtar i öppningarna. Sådana här defekter kräver vanligen att stående, avstyvande virken måste tillföras. Det gängse sättet är att sparrar (125 x 125 mm eller 100 x 100 mm) anbringas på ena eller båda sidorna, och dessa dras ihop hårt med genomgående bultar (gängade stänger). Det är inte något att skämmas för att man får en synlig sparr eller liten låda på timmerväggen. När uppriktningen är gjord kan man annars ta ner den utvändiga sparren (eller den invändiga om det är ett bostadshus) och kapa gängstången.

 

Hålla hus

Läs mer om …