Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Taket

Lada med knäpptak, Rismyrliden. Foto: Rune Wästerby, Skellefteå museum.

Taken är idag oftast uppbyggda med takstolskonstruktion. Takstolar har funnits sedan medeltiden, men blev vanliga först under 1800-talets senare del. På våra gamla timmerhus var taken normalt upplagda på ett antal längsgående åsar. På dessa lades ett rote av brädor uppför/utför taket, som underlag för näver som fram till mitten av 1800-talet var det vanliga taktäckningsmaterialet. För att hålla nävern på plats täcktes den med ett lager torv, eller med träslanor, så kallat vedtak.

Spåntak i Rismyrliden. Foto: Pernilla Lindström, Skellefteå museum.

När spåntaketslog igenom på 1800-talet ville man istället ha ett glest, längsgående rote. Som underlag för detta lades ett antal karvlar in tvärs över åsarna. Takspån lades på nästan alla typer av byggnader på landsbygden och förmedlade det tunna, lätta och lugna intrycket som vi idag förknippar med taken på dessa byggnader. Den galvaniserade pannplåten förde detta arv vidare till våra dagar.

Under 1800-talet var det vanligt att det på byggnader i nyrenässansstil sattes konsoler under den inklädda takfoten. I slutet av 1800-talet kom schweizerstilen och sadeltakten blev då tunna och lätta med rejält tilltagna taksprång. Vanligtvis täcktes taken med plåt som målades grön.

Jugendstilens byggnader hade ofta brutna tak och ibland valmade, belagda med målad, skivtäckt plåt eller tvåkupigt tegel. Liksom under jugendarkitekturen var brutna sadeltak vanliga under nationalromantiken, ofta då belagda med enkupigt tegel.

Papptak. Foto: Skellefteå museum.

Tjugotalsklassicistiska hus hade vanligtvis sadeltak med relativt små språng, belagda med rött tegel eller målad, skivtäckt plåt. När funkisen kom skulle taken vara platta eller låglutande och helst sakna taksprång. Under Folkhemstiden blev sadeltak åter vanliga med synliga taksprång, ofta belagda med tegelpannor. På 1960-70-talet var lertegel och gråbruna betongpannor de vanliga takmaterialen, men även pappklädda tak förekom.

Dagens småhus är vanligtvis försedda med någon form av fackverkstakstolar och ett tätt, längsgående rote. Tätskiktet brukar utgöras av plåt, takpannor eller papp.

Takets material och färg har stor inverkan på stads- och landskapsbilden. Byte av takmaterial och takfärg är därför bygglovpliktiga åtgärder. Valet begränsas ibland av områdesbestämmelser, detaljplaner eller byggnadsordningar. Hör efter med bygglovhandläggarna i din kommun om vad som gäller.