Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Reparation

Skadat papptak på uthuslänga i Örviken. Foto: Rune Wästerby, Skellefteå museum.

Den funktionella beståndsdelen i ett papptak, det som skyddar taket från sol och nederbörd, är tjäran eller asfalten. Pappens funktion ligger främst i att utgöra underlaget för bestrykningen. Gamla papptak ska underhållas genom bestrykning för att bibehålla sin täthet. En gammal papp som får en ny bestrykning kan rent tekniskt vara lika bra som en nylagd papp. Man bör därför sträva efter att bevara den ursprungliga pappen och laga i hål och sprickor istället för att lägga om. Förutom att kulturvärden sparas blir kostnaden också lägre. Är pappen delvis trasig kan det också vara värt att lappa den istället för att byta ut hela.

Underhåll av tjärpapp

Gamla tjärpapptak skall underhållas genom att strykas med tjära. Det är dags för en behandling när pappen känns lös på ytan eller om den suger vatten. Vanligtvis innebär detta med ett par få års intervall. Före strykningen skall takytan borstas ren från mossa och skräp. Hål, sprickor och blåsor skall också åtgärdas. Gammal tjärpapp som strukits och sandats många gånger får en hård och sprucken yta. Om den tvättas med fotogen blandad med stenkolstjära blir den hårda ytan tunnare och mer elastisk. Efter 1–2 dygns torkning kan man sedan stryka ytan på nytt. Tjärstrykning görs från nocken och ner mot takfoten och skall inte vara tjockare än att pappen tar åt sig tjäran.

Underhåll av asfaltpapp

Från och med 1910–20 började asfalt bli mer vanlig för behandling av takpapp. På sådana tak kan man välja moderna produkter för underhåll eftersom modern takpapp också baseras på asfalt. Det är dock viktigt att ta reda på om taket tidigare är struket med asfalt eller tjära. Det går nämligen inte att kombinera asfalt och tjära, eftersom tjäran löser upp asfalten. Asfaltpapp kan behöva strykas vart 3–5 år. Strykning görs med borste i varm väderlek. Gammal skyddsbelagd asfaltspapp behöver en ny skyddsbeläggning när den gamla nötts bort. Skyddsbeläggning innebär att taket efter strykning beströs med fin sand eller finkornigt krossad talk eller skiffer innan strykningen torkat. Lämpligen stryker man en två meter bred yta som strös med sand, sen fortsätter man på så sätt i etapper över hela taket.

Lappning av papptak

En skadad pappvåd kan lagas genom ilappning. Detta görs i hela vådens bredd och med 15 cm överlapp åt båda hållen längsmed våden. Vid slättäckning spikas den skadade vådens kanter fast och lappas sedan med en tillklippt bit. Denna skjuts in under den ovanliggande vådens underkant och klistras sedan mot sidorna och i nederkanten. Listtäckning lagas på motsvarande sätt, här bör lagningsbiten förstås skjutas under täckremsorna på båda sidorna. Vid lappning bör man sträva efter att spikar skall skyddas med påklistrad papp ovanpå. Spikning görs i sicksackmönster, där spikraden närmast pappkanten skall ha ett avstånd på 20 mm till denna. Avståndet mellan två spikar i samma rad skall vara 120 mm. Använd varmförzinkad pappspik. Spikskallarna skall strykas med tjärbeck alternativt asfalt beroende på papptyp.

Tillverkning av tjärpapp

Behöver man lappa med tjärpapp måste man vid lagningsarbeten tillverka sin egen eftersom tjärpapp inte längre fabrikstillverkas. Det gäller då att få tag i grålumppapp, helst med vikten 500-600 g/m2 , vilket kan vara ett problem då sådan papp knappast tillverkas idag. Tunnare nytillverkad lumppapp eller återanvänd gammal väggpapp kan dock användas. Skär till våder av samma bredd som befintlig papp. Pappen sänks ned en stund i ett kar uppvärmd tjära/stenkolstjära eller stryks med pensel. Pappvåderna läggs sedan i travar som vänds var fjärde dag under två veckors tid. Den är sedan torr och kan läggas. Om man inte vill att pappen skall klibba vid läggning beströs den med talkpulver.

 

Hålla hus

Läs mer om …