Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Murtegel

Tegel tillverkas av bränd lera, med 20-30% inblandning av sand. En fetare lera ger hårdare tegel men oftast ojämnare och sprickigare. Teglets färg avgörs av förekomsten av järn och kalk i leran. Järn ger teglet en röd färgton medan kalkinblandning gör det gulare. Vid formningen till stenar, vilket har utförts såväl handgripligt som maskinellt, är det viktigt att lermassan blir tät, kompakt och homogen. Det blivande teglet torkas och bränns därefter. Ett hårdbränt tegel blir hårdare och starkare än ett lättare bränt.

Typer av tegel

Nymurad skorsten av återanvänt tegel. Foto: Skellefteå museum.

Murtegel är benämningen på massivt tegel som utförts för både bärande och avskiljande funktion, för murverk som inte utsätts för klimatpåfrestningar och där inga särskilda utseendekrav ställs. Eldfast tegel tillverkas av lera som blandats med mjöl av porslin eller eldfast tegel och används till murning av eldstäder.

Mått

Tegelstenens format har sitt ursprung i handens mått och i handgreppet. Stenens längd motsvarar två bredder och en fog. Dess höjd motsvarar halva bredden. Det gamla storteglet vars mått ca: 300 x 140 x 70 mm hade medeltida anor, levde i våra trakter kvar ett par decennier in på 1900-talet. Det numera vanliga normalteglet bör hålla måtten 250 x 120 x 65 mm. Tegelstenar av andra mått förekommer också, men tillverkningen är av liten omfattning.

Murbruk

Murbruk, putsbruk och fogbruk är i princip sammansatta av samma material, men de fyller olika funktioner och är utsatta för olika påfrestningar. De måste därför anpassas efter sina speciella funktioner. Murbruk skall vara bindande och bärande. Det tillreddes tidigare på platsen genom att kalk, sand och vatten blandades och ihoparbetades. Man skiljer mellan luftmurbruk och hydrauliskt murbruk. Luftmurbruk stelnar långsamt, hårdnar i luften men inte i vatten och är därför mindre hållbart i fukt. Det tillverkas vanligtvis av släckt kalk. Luftmurbruk har varit det dominerande vid all byggnadsmurning fram till andra världskriget. Hydrauliskt murbruk stelnar i såväl luft som vatten och har därför använts under jord samt i fuktiga miljöer. Det tillverkades av hydraulisk kalk, eller portlandscement. Dessa bruk trängdes efter 1940-talet allt mera ut av kalkcementbruk, som var starkare och hårdare och ansågs lättare att hantera. Det har också gett upphov till många skador eftersom dess hårdhet inte tillåter några rörelser i muren utan att spricka. Lerbruk bereddes av mager lera enbart, eller fetare lera tillsatt med sand. Lerbruk är ett svagt bindemedel, men skall tåla hetta bättre än kalkbruk och användes därför vid murning av eldstäder.

 

Hålla hus

Läs mer om …