Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Trädgården

Spår efter en äldre trädgård med bland annat rabattlister vid uppfarten, Kvarnbyn, Burträsk. Foto: Pernilla Lindström, Skellefteå museum.

Ett kulturhistoriskt arv att bevara

Varje trädgård har en historia att berätta som bör beaktas när man arbetar med den. Många lägger ner stor möda på att bevara gårdens byggnader, men lika viktig för gårdsmiljön är också trädgården och de kulturväxter som finns i den. En trädgård formas olika av klimat, jordmån och möjligheten att få tag på växter ,vilket innebär att de regionala skillnaderna har varit stora. Närheten till gods och större trädgårdar eller parker, belägenhet i stad eller på landsbygd, vid kust eller i inland, i skogs- eller slättbygd är också sådant som har påverkat trädgårdens utseende och innehåll. Typiskt för alla gamla trädgårdar är dock samspelet mellan det nyttiga och det sköna och det som gav den gamla trädgården dess speciella charm var att man planterade de blommor man kände för och blandade och planterade som det föll sig. Liksom gårdens byggnader är även detta värt att bevara, eller återskapa, och bidrar till miljöns helhet och harmoni.

Resterna av en gammal rabattrundel med flaggstång i mitten vid Strömsholms herrgård, Bureå. Foto: Skellefteå museum.

Fördelarna med de gamla sorterna är många; de är tåliga och härdiga, ställer inte så höga krav och är lätta att föröka. Genom att ta tillvara på trädgårdens kulturväxter, odla traditionella arter och undvika moderna förädlade varianter kan man rädda både den biologiska mångfalden och vår historia på samma gång. Sköt om din trädgård med utgångspunkt från den tidsepok den präglas av och på så vis kan du bevara tidstypiska stildrag. Trädgården är en levande organism som måste skötas och utvecklas kontinuerligt. Det ligger i sakens natur att restaurering av en trädgård inte låter sig göras vid ett enda tillfälle och att en trädgård aldrig blir”färdig” på samma sätt som ett hus. Särskilt tids- och arbetskrävande blir det när trädgården har fått förfalla och igenväxningen tagit ordentligt fäste. Den fina hävd som successivt byggts upp efter år av bearbetning och rensning går inte att återskapa, ens på ett år. Det måste få ta tid.

Grönmålat spjälstaket i stil typisk för 1900-talets början. Foto: Lena Tengnér, Västerbottens museum.

En gammal radhusträdgård från 1920-talets slut i Boliden. Foto: Skellefteå museum.

En restaurering kan vara ett första steg för att, så långt det är möjligt, ”återskapa” en gammal, tidigare befintlig, trädgård. Minst lika viktigt är dock det fortsatta arbetet att sköta trädgården, varje år. Träd, buskar, perenner, sommarblommor och köksväxter fordrar alla omvårdnad, skötsel och kanske skörd varje sommar. Även en gräsmatta kräver återkommande skötsel och massor med jobb varje vecka hela sommaren. Försummas den årliga skötseln är man snart tillbaka i kostsamma restaureringsåtgärder igen.

Vill man odla gamla beprövade och härdiga sorter i sin trädgård är en bra metod att göra som man gjorde förr i tiden – be om sticklingar, frön och småplantor från grannar och andra gamla trädgårdar i din närhet. Trädgårdssällskapens växtmarknader kan också vara ett ställe där man kan få tag på lokalt och välbeprövat växtmaterial som inte finns i plantskolorna. Vidare bör också nämnas Lapplands Kulturbotaniska Trädgård i Lycksele som är en del av den nationella genbanken där gamla kulturväxter från regionen samlas och bevaras och varifrån det gröna kulturarvet på sikt även ska spridas vidare till allmänheten.

 

Hålla hus