Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Kryddgården

Förslag till kryddgård uppdelad i tre skiften. Illustration: Margareta Larsson, Skellefteå museum.

1800-talets kryddgård

Vid 1800-talets slut hade de norrländska böndernas odling fortfarande många medeltida drag. Gårdarna låg tätt i de oskiftade byarna och den typiska lantgården hade byggnaderna grupperade kring en inhägnad gårdsplan använd som arbetsyta där inte mycket plats fanns över till trädgårdsodling. Kanske fanns det en liten inhägnad kryddgård vid husgaveln där man odlade kål, rovor, rot- och grönsaker, lök, ärtor, bönor samt en del örter. Odling av potatis, tobak och humle hade också börjat spridas. Kopplingen mellan odling och matkultur var stark eftersom självhushållningen dominerade – det man ville äta måste man också odla. Det var inte ovanligt att man odlade kryddväxter men man såg dem snarare som medicin än kryddor. Som smaksättning i maten användes oftast inget mer än lagringsmetoden – torkning, saltning, rökning eller syrning. Mat åts nästan aldrig färsk. Gränsen mellan vad som var grönsaker och medicinalväxter var också flytande och många växter användes både som mat och medicin.

Vissa växter planterades även för sina ockulta egenskaper, t ex libbsticka, vänderot, malört, mejram, kummin, dill och timjan som odlades för att fördriva onda andar, häxor, troll och ohyra. Ett annat exempel är det starkt magiskt laddade vårdträdet som ansågs bära gårdens lycka. Man trodde att vårdträdet hade makt att hålla brand, olycka och sjukdom borta från gården. Om vårdträdet skadades såg man det som ett varsel om kommande sorg. Det ansågs också föra olycka med sig att bryta grenar från trädet. Rönnen, som var Tors träd, var särskilt populärt som vårdträd och planterades för att åskan inte skulle slå ner på gården. I bistra tider kunde dess frukter dessutom utgöra ett nödvändigt tillskott till hushållet. Prydnadsväxter förekom sparsamt och skulle helst vara till nytta, som t ex nyponrosor eller starkt doftande blommor som lockade till sig bin. Rabarbern med sitt blomrika blomsterstånd fick ofta en framskjuten plats, t ex vid husknuten.

Ett exempel från Bissjön, Lövånger

Peder Lindmark var en fotograf som levde och verkade i Lövånger socken i början av 1900-talet. Ett flertal av hans bilder är tagna på släktgården i Bissjön. Bilderna visar upp en tidstypisk bondgård där bostadshuset är en Västerbottensgård som ligger i vinkel med den mindre bagarstugan. Mot husets ena gavel fanns en kryddgård inhägnad av ett enkelt spjälstaket med en grind mot gårdsplanen. I kryddgården fanns förutom nyttoväxter som rabarber, bärbuskar och rönn även syrener till prydnad. Detta är intressant eftersom det visar att kryddgårdens funktion har börjat luckras upp och prydnadsväxter smyga sig in i den tidigare helt nyttobetonade miljön. Kanske hade familjen börjat få råd att köpa de grönsaker de ville äta istället för att odla dem själva och kryddgården hade då fått en delvis ny funktion.

Förslag till kryddgård indelad i tre skiften. Illustration: Margareta Larsson, Skellefteå museum.

Att anlägga en kryddgård

Kryddgården bör placeras i ett traditionellt läge, vid husgaveln eller t ex i närheten av befintliga bärbuskar. Börja med att avgränsa ett område, anpassat efter hur mycket som avses odlas. Området inhägnas med ett traditionellt spjälstaket i trä. Matjordsdjupet ska vara 50 cm eller mer. Ju tjockare matjord desto varmare jord och bättre odlingsmöjligheter. För att få lagret tjockare kan man efterhand blanda i kompost- eller matjord. Redan på 1700-talet insåg man fördelen med kvartersindelning vilket betydde att skiftesbruk kunde användas. På så vis fick man friskare plantor och jorden utarmades inte. Kvarteren var rektangulära med trampade jordgångar mellan. Kvarteren var upphöjda vilket innebar att jorden hölls lucker och deras storlek anpassades efter odlingen medan gångarna var 30-40 cm breda. Landet delas in i tre skiften där ett skifte gödslas varje år på hösten medan de andra tillförs kompostjord vår eller höst. På det nygödslade skiftet odlas bladväxter som kål, spenat, sallat, lök och purjolök. På det skifte som gödslats ett år tidigare odlas rotfrukter som rödbetor, morötter, palsternacka och potatis. På det skifte som gödslats två år tidigare odlas frön som ärtor och bönor. Skiftena byter plats varje år. Kryddväxter kan odlas i ett eget land eller ingå i skiftesbruket, då främst ettåriga kryddor vilka odlas på skifte 2. Tvååriga kryddor odlas i två land med nysådda plantor i det ena och fjolårsplantor som ger skörd i det andra.

Förslag till kryddgård
Skifte 1 Bladväxter: Skifte 2 Rotfrukter: Skifte 3 Frön: Kryddland:
Vitkål Rödbeta Bondbönor Tobak,.dill
Spenat Morot Sockerärtor Humle,.gräslök
Huvud- och bindsallat Palsternacka Spritärtor Vänderot
Purjolök Potatis   Libbsticka
  Majrova   Malört
      Mejram
      Kummin

 

 

Hålla hus

Läs mer om …