Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Schweizerstil

Åbacka paviljong på Strömholm, Bureå med tidstypisk snickarglädje. Foto: Skellefteå museum.

Under 1800-talets senare del utvecklades finbladiga sågar som gav byggmästarna nya möjligheter att artikulera fasaden. En rik panelarkitektur utvecklades, inte minst i städerna utmed norrlandskusten. Förebild var storstädernas putsade stenhus i nyrenässansstil. Med schweizerstilen kom något nytt i 1800-talets arkitektur. Ett nytt ideal som byggde på träets former och möjligheter, inte på stenens. De rikt lövsågade utsmyckningarna blev stilens främsta kännetecken. Denna nya panelarkitektur fick stor spridning över landet, genom mönsterböcker med typritningar. De lövsågade utsmyckningarna kunde beställas per katalog.

Tak – Sadeltaken var tunna och lätta, med rejält tilltagna språng. Falsade plåttak målades vanligtvis gröna.
Fasader – Symmetrin övergavs för en friare gestaltning och fasaderna delades in i fält med liggande och stående fasspontpanel, vertikala och horisontella lister. Panelen kunde i dekorativt syfte vändas i olika riktningar på olika väggfält. Byggnader på hörntomter skulle vid den här tiden, i enlighet med gällande byggnadsstadga, ha avfasade hörn.
Färger
– Husens fasader målades i periodens början i enhetlig ljus färg, alltså ingen åtskillnad mellan fasad och listverk, som i stället fick framträda genom ljus- och skuggverkan. Kring sekelskiftet 1900 började fasaderna linoljemålas i två närbesläktade nyanser på fasad och listverk: en ljusare för fasaden och en annan något mörkare för listverken, ibland omvänt. Gult, grått och grönt var vanliga fasadfärger.
Fönster
– Fönstren var högresta korspostfönster med släta eller kontursågade foder. Fönstren hade samma färg som listverket, eller mörkare. De kunde vara bruna, kromoxidgröna eller engelskt röda.
Portar
– Portarna målades likt fönstren kulörta, ofta i brunt, kromoxidgrönt eller engelskt rött.
Övrigt
– Lövsågeriarbeten i så kallad schweizerstil prydde gavelspetsar, takfot och verandaräcken. Mot slutet av perioden blev det populärt med hörntorn, gärna med tornprydnad i smide.

Goda råd:

• Vid underhåll av hus från denna tid, använd linoljefärg bruten med traditionella pigment, som garanterar att fasadens kulörer får de rätta nyanserna.
• Utgå från husets originalfärgsättning. Om denna inte faller dig i smaken, välj någon annan tidstypisk färgsättning.
• Undvik helvitt på foder och listverk, välj brutet vitt eller gråvitt.
• Tänk på att fönstrens mörka kraftfulla kulörer är viktiga för husets tidsprägel.
• Om du målar med linoljefärg, ta med i beräkningen att linoljefärgen bleks något med tiden.