|
Restaurering
av Båtbyggarnas hus |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Ommålning
av fasaden.
När man målar med Falu rödfärg får det inte vara stark sol direkt på fasaden men det ska inte heller regna eftersom färgen är vattenbaserad. Det gör dock inget och fasaden är lite fuktig eftersom den suger bättre då. Falu rödfärg finns framför allt i två olika kulörer – den som endast kallas Falu rödfärg och den som säljs under namnet Falu ljus. Falu ljus hör hemma på äldre byggnader, tex Västerbottensgårdar från 1700-talet, medan den mörkare passar bäst på 1900-talets byggnader eftersom den mörka kulören kom först i slutet av 1800-talet. Vi valde att måla med Beckers Falu rödfärg vilket är en ljusare variant av den mörka Falu rödfärg. Färgen blir dessutom ljusare för varje varv man målar. Vi målade två varv. De första varvet spädde vi ut med vanligt vatten medan det andra varvet var outspätt. Man bör använda sk hornsuggor eller rödfärgspenslar när man målar eftersom de kan hålla ganska mycket färg och är lättast att bearbeta rödfärg med. Det är dock också bra att ha en sk elementpensel till finliret där vitt möter rött vid tex takfot och knutar. Till det vita använde vi Engwall & Claessons linoljefärg med samma brytning som till fönstrena. Vi målade två varv även med den. Precis som när fönstren målades så spädde vi ut färgen med balsamterpentin i första varvet medan vi använde den outspädd i färdigstrykningen. Anledningen till att man använder linoljefärg på knutar och detaljer är bla för att träet där är hyvlat och Falu rödfärg fäster inte på hyvlat virke. Farstubron.
Vi rev bara golvdelen
av bron så räckena och taket är desamma som tidigare.
Vi byggde upp bron enligt samma konstruktion som ursprungligen med enda
skillnaden att vi lade in en extra ås under golvet framför
dörren där man går som mest eftersom det var över
en meter mellan golvåsarna tidigare.
Nya spjälor till räckena tillverkade vi efter förlaga från en gammal bild på huset som vi fått tag på från ett barnbarn till Olga och Algot Lundmark som bodde i huset sist. Eftersom trappräcket inomhus är likadant så var det lätt att få fram dimensionerna till spjälorna. Virket till spjälorna hyvlade vi och grundmålade med zinkvit linoljefärg innan vi satte upp dem. Nu återstår bara att klä nederdelen av bron med fasspontpanel och sedan ska hela bron målas med bruten vit linoljefärg.
När det gäller utseende så kan man följa två olika antikvariska skolor. Den ena säger att det man byter ut tydligt skall kunna urskiljas från originalet och den andra skolan säger att det ska smälta in så bra som möjligt. Vi har valt att följa den senare skolan vilket dock har tvingat oss att göra avkall på ett av våra andra huvudmål – att alltid använda material lika befintligt.
Efter att vi hade fått klart själva bron var det dags för målning. Precis som övriga vita detaljer på fasaden så har vi grundmålat bron med zinkvit linoljefärg från Engwall & Claesson. Färdigstrykning gör vi med bruten vit linoljefärg, samma kulör som till övriga vita fasaddetaljer.
Restaurering av östra fasaden Under sommaren 2006 påbörjade vi det överväldigande arbetet med att restaurera östra fasaden. Fasaden var i uruselt skick när vi köpte huset; panelen var mer som ett gallerverk än en tät fasad och spånet som övervåningen var isolerad med rann ut mellan brädorna. Fåglarna byggde bon i väggen och snö och regnvatten kunde ta sig rakt in i huset.
Arbetet påbörjades med att vi rev ner den gamla panelen. Eftersom det är i originalet som det kulturhistoriska värdet sitter så ville vi dock spara så mycket som möjligt av den gamla panelen. Detta visade sig bli inte mer än fyra stycken brädor längst upp i gavelspetsen. På en av brädorna vi tog ner hittade vi namnteckningen N Norlund. Förmodligen är det Nicke Norlund som bodde i huset fram till 1918 som har satt dit namnteckningen vilket torde betyda att det var han som brädfodrade huset vid den ombyggnad som gjordes det året han och hustrun Brita Lovisa flyttade ut och lämnade över till sonen Henry Norlund.
När vi hade tagit ner all panel och frilagt stommen upptäckte vi inte helt oväntat att det fanns vissa skador i den, dock mycket mindre än vad vi hade befarat. Skadorna var koncentrerade till under övervåningens fönster där en stolpe i övervåningens stomme var rötskadad liksom den översta timmerstocken i bottenvåningens stomme. Rötskadat virke avlägsnades med hjälp av en motorsåg och ytorna jämnades sedan till med yxa. Ungefär en meters längd av timmerstocken togs bort i halva sin höjd och en ny bit fälldes in i den gamla stocken. Tack vare att den gamla stocken fortfarande var kärnfrisk hade den behållit sin bärighet och därför behövde vi inte ta bort någon större bit av den. Den nya timmerbiten var återanvänt virke från en gammal lada vilket innebär att virket redan var torrt och ingen risk fanns för att det skulle vrida sig i stommen vid torkningen. Alla ytor och skarvar gjordes lutande utåt så att eventuellt vatten som skulle kunna ta sig in i stommen rinner utåt och inte in i stommen. Stolpen i övervåningen sågades av så att allt rötskadat virke avlägsnades och skarvades sedan med en ny likadan bit.
När stommen var lagad isolerades övervåningen på nytt. Allt gammalt spån som funnits i väggarna togs bort eftersom det var fuktigt. Vår första tanke var att även den nya isoleringen skulle bestå av spån, helst en blandning av sågspån och kutterspån eftersom det isolerar bäst, men då vi helt plötsligt fick ett helt lass med gullfiber till skänks slutade det hela med att väggen isolerades med det istället. Detta innebär att huset delvis är isolerat med hygroskopiska material som sågspån (material som både kan suga upp och avge fukt) och delvis med material som inte är det som gullfiber (material som suger upp fukten men sen inte kan avge den vilket innebär att risken för mögel är större). Till isoleringsmaterial som inte är hygroskopiska bör man använda ångspärr för att hindra fukt från att komma in men eftersom vårt hus till större delen består av hygroskopiska material valde vi att inte använda ångspärr så att fukten kan vandra fritt genom konstruktionen liksom tidigare. Däremot satte vi upp en asfaltpapp, vilket inte fanns tidigare, mellan isoleringen och panelen så att fasaden är vindtät. Man får nog se detta som något av ett experiment och till andra rekommenderar vi inte att blanda isoleringsmaterial. Åtgärden kan inte heller ses som helt antikvarisk men ibland tager man helt enkelt vad man haver. Därefter påbörjades arbetet med att spika upp ny panel, liggande fasspont upptill och stående fasspont nedtill, precis som det var tidigare. Eftersom vi bara skulle byta panel på en sida ville vi få tag på panel av samma typ som den befintliga så att östra fasaden inte skulle skilja sig från de andra. Panel som tillverkades 1918 har dock inte samma tjocklek och profiler som man idag kan få tag på prefabricerat. Därför vände vi oss till ett lokalt sågverk, Anderssons såg och hyvleri i Källdal, där de kunde ställa om hyveln för att tillverka precis de dimensioner på virket som vi ville ha. Priset blev absolut inte dyrare än om vi hade köpt virket i en butik och virkeskvaliteten antagligen bättre.
När all panel äntligen satt på plats målades fasaden ytterligare ett varv med Falu rödfärg. Det första varvet målades innan panelen spikades upp. Nu återstår bara att spika upp nya knutbrädor, midja, offerbräda, vindskivor och fönsterfoder – allting vitmålat med linoljefärg förstås - och sedan är fasaden klar.
Farstubron sommaren 2007 Hur denna detalj såg ut på vår bro ursprungligen är vi inte helt säkra på. När vi började reparera bron var den i så dåligt skick att det inte gick att se hur kanterna på brogolvet varit gjorda. Inte heller kan man avgöra det från de bilder vi har eftersom de är tagna på för långt håll. Det finns dock spikhål runtom bron som tyder på att det har varit en list som spikats på där i efterhand. Vi har också sett att liknande gamla broar runtom i trakten varit gjorda på detta sätt. När listen väl satt på plats målade vi hela farstubron ett sista varv. När vi vitmålade panelen vid ytterdörren upptäckte vi att denna inte var gjord av hyvlad panel som vi trott. Vanligtvis använde man alltid hyvlat virke om det skulle målas med oljefärg, så den här panelen borde ha varit hyvlad eftersom den var målad med vit linoljefärg. Eftersom den nu inte var hyvlad betyder det att vi gjorde ett helt korrekt beslut när vi valde att klä in nederdelen av bron med ohyvlad panel, trots att vi inte visste det då och trodde att vi gjorde ett avsteg från det mål vi har satt upp att alltid använda samma typ av material när vi restaurerar vårt hus. Ommålning av ytterdörrarna sommaren 2007
Farstubron våren 2008
Behandling av farstubron sommaren 2009 Roslagsmahogny är en tjärlösning som har använts i lång tid för impregnering av trä utomhus där den vanliga tjäran har ansetts för klibbig, tex på farstubroar. Vi valde den naturbruna varianten som direkt efter behandling ändå såg väldigt mörk ut. Kulören förändrades dock snabbt under sommaren till en ljusare brun ton.
Text: Pernilla Lindström 2009-12-12
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
