Folkhemmets arkitektur
Arkitekturen var till sitt innehåll funktionell, men formspråket tillät sig att låna drag från såväl traditionen som tidigare epoker. Trettiotalets kyliga och rationella funkis ersattes efter kriget av en varmare och mera mänsklig arkitektur.

Tak - blev åter sadeltak med synliga taksprång, ofta belagda med tegelpannor.

Fasader - uppfördes gärna i rött, eller senare även i gult tegel.
- kalkputsades ofta i slät puts, eller i grov spritputs med släta fönsteromfattningar.
- Kläddes med locklistpanel utan knutbrädor eller fönsteromfattningar.

Färger - på fasaderna var mättade, gärna gröna, gula eller bruna. Slätputsade omfattningar var liksom fönsterna vita. Fönster - tvåluftsfönster med mötande bågar utan spröjs. Ibland utförda med smalare vädringslucka på ena sidan. Pivåhängda fönster kom. Portar - utfördes vanligtvis glasade i trä, gärna ek som inte målades, utan fernissades. Omfattningar markerades gärna i tegel. Övrigt - små balkonger med smidesräcken blev vanliga. Smidet kunde vara både konstfullt och fantasifullt utformat. Balkongfronter utfördes ibland av delvis genombruten sinuskorrugerad plåt.

Ett omsorgsfullt bygge med hög kvalitet

Resultatet blev en klar standardökning i det svenska bostadsbeståndet, en omsorgsfull planering av såväl bostäder som bostadsområden. Idealet var kompletta gruppsamhällen med både service och fritidsaktiviteter, planerade med naturen som en del i området. Byggnaderna var enkla och sakliga, materialen naturliga, färgerna mättade och bostäderna funktionella. Byggandet var fortfarande ett hantverk som förutsatte stora kunskaper om såväl material som tekniker och som gav ett resultat av hög kvalitet.

Det sociala samhällsbygget

Efterkrigstidens folkhemsbygge kom till stor del att präglas av solidariska tankar. Utomlands blev det sociala samhällsbygget mycket uppmärksammat som ”Den svenska modellen”. Bostadsfrågan stod i debattens centrum .
	Bostadspolitiken byggde på 1930-talets bostadssociala utredning, som kompletterades med bostadsvane-undersökningar och forskning om hemmet som arbetsplats efter industriell förebild. Ideerna fördes ut med lagstiftning, standardiseringar och normkrav för statliga bostadslån.

Lättstädade och funktionella bostäder
Planlösningarna var ytsnåla och funktionella. Lägenheterna var ljusa och ofta genomgående.
Sovrum placerades mot norr och vardagsrum mot söder.
Köket betraktades som en arbetsplats och utformades efter industriell förebild för att underlätta ett rationellt arbete. Köksinredningen var fortfarande platsbyggd, men blev alltmera standardiserad. Överskåp med lutande front och skjutluckor är en både karaktäristisk och praktisk detalj.

De kaklade badrummen med inbyggda badkar blev allmänna, som ett tecken på den nya tidens hygienkrav. Innerdörrarna var släta och därmed lätta att rengöra, beklädda med målade träfiberskivor eller fanérade. Vardagsrumsdörren förskönades gärna med dekorglas.

Text: Rune Wästerby