| Svampskador
När trävirke ruttnar innebär det egentligen att virket
är nedbrutet av rötsvampar. Det finns många olika arter
av dessa. Varje art har sina speciella krav på den miljö
de växer i. För det första krävs naturligtvis att
det skall finnas sporer för att en tillväxt skall komma igång.
Sporer sprids emellertid i väldiga mängder genom luften och
kan vara svåra att värja sig emot. Värme krävs
alltid i någon utsträckning, men för de flesta svampar
endast i den utsträckning som uppfattas komfortabelt även
för människor. Fukt är det tredje kravet som svamparna
har. Behovet av fukt varierar med arten, men generellt kan sägas
att det behövs förhöjda fukthalter för att svampar
skall trivas.
|
Faktorer
som ska samverka för att svamp ska angripa trävirke. |
Fuktigheten
i byggnadskonstruktioner är ofta så hög att bakterier,
mögelsvampar, blånadssvampar eller rötsvampar kan utvecklas
i trä eller annat organiskt material. För att förebygga
svampskador är den mest framkomliga vägen att sänka fuktmängden
och fukthalten i dessa byggnadskonstruktioner.
Skadesvampar
Mögelsvampar etablerar sig och växer i måttlig luftfuktighet,
vanligtvis över 75 % relativ fuktighet, RF. Minimitemperaturen
för tillväxt är omkring 0°C. Mögelsvampar växer
ytligt och klarar sig på mycket lite näring från organiskt
material, exempelvis trä, damm och smuts på ytskikt. Mögelangrepp
är synliga först vid relativt kraftig förekomst. Vissa
mögelsvampar utvecklar en obehaglig lukt.
Blånadssvampen växer vid högre fuktighet än mögelsvampar.
För att starta en blånadssvamp krävs fritt vatten, exempelvis
när det kondenserar på träytor eller vid hög fuktkvot
i virke. Blånad missfärgar virket och upptäcks genom
att virket blir blått, svart eller grönt. Blånadssvamp
orsakar normalt ingen försämring av virkets hållfasthet.
Rötsvampar växer i trämaterial. För att rötsvampar
skall kunna etableras och växa krävs över 28 % fuktkvot
i virket, d.v.s. omkring 100 % relativ fuktighet. Rötsvamparnas
mycel växer inne i vedcellerna. De förtär cellulosan
och försämrar därmed vedens hållfasthet. Den typ
av röta brunrötsvampar åstadkommer kallas ibland för
krympningsröta. Veden krymper och spricker sönder i form av
kuber, den blir brunfärgad och spröd.
En särskilt skadlig typ av brunrötsvamp är hus-svampen.
Vid gynnsamma livsvillkor kan hussvamp spridas snabbt och kraftigt nedsätta
bärigheten i träkonstruktioner. Vid 30% fuktkvot i virke och
20o C kan tillväxten vara 5–6 mm per dygn. Hussvamp kan trots
att den kräver hög fuktighet för att växa, ta sig
förbi torra och icke träbaserade material för att sedan
infektera annat virke längre bort. Hussvampen bildar vid sin tillväxt
oxalsyra. För att överleva måste svampen neutralisera
denna syra. Därför förekommer den vanligtvis i anslutning
till något kalkhaltigt murverk. Ett sätt att känna igen
hussvampen är att den i ett visst stadium sprider stora mängder
rödbruna sporpulver.
Actinomyceter, strålsvampar, är en vanlig bakterieart i fuktskadade
byggnader. Den stora olägenheten med dessa är att de avger
en stark och obehaglig lukt. Actinomyceter brukar beskrivas som ett
mellanting mellan bakterier och mögel. De förekommer framför
allt i jord, träbaserat material, mineralull och betong. Actinomyceter
kan inte upptäckas med blotta ögat.
Fukttransportteori
Fukt kan transporteras på olika sätt i byggnaden:
- Tyngdkraft.
Fritt vatten transporteras via tyngdkraften. Det rinner genom håligheter
och in i byggkonstruktionerna. Stora skador kan snabbt uppkomma, exempelvis
vid takläckage och ledningsläckage.
- Kapillärsugning.
I exempelvis jord, betong och trä sugs vatten upp i materialets
porer. För att kapillärsugning skall uppkomma krävs hög
fuktighet i materialet, i regel omkring 98 till 100 % relativ fuktighet.
I lera kan den kapillära stighöjden vara flera meter.
- Konvektion.
Fuktig luft transporteras via luftrörelse, konvektion genom öppningar
eller otätheter till andra konstruktionsdelar. Lufttrycksskillnaderna
kan uppstå av temperaturskillnader, ventilationssystem eller av
vind.
- Diffusion. Transport
av vatten i ångfas. Detta är en långsam fukttransport.
Drivkraften för diffusion är skillnaden i ånghalt i
olika delar av materialet.
Goda råd
Våra hus ska förhoppningsvis fungera bra under en lång
period. Husen ska ge oss skydd mot kyla, vind och fukt. De skall vara
motståndskraftiga mot mekaniskt slitage och ge oss ett bra inomhusklimat.
Dessa krav går att förena under förutsättning att:
- man bygger klokt.
Var noga med materialval och byggteknik. Undvik kända problemkonstruktioner.
- man är
medveten om var riskerna finns. Renoveringar eller andra standardförbättringar
medför ofta också en förbättrad fuktsäkerhet.
Det finns dock standardförbättringar som kan medföra
ökad risk för fuktskador.
- man regelbundet
kontrollerar och underhåller huset. Eventuella fel eller skador
kan då åtgärdas på ett tidigt stadium.
Text:
Sven Ershammar / Rune Wästerby
|
