Swedish
Grace
Tjugotalsklassicismen
var en ny, sparsmakad och elegant variant av den gustavianska
tidens nyklassicism. Den präglades av enkelhet, symmetri,
lugn och rytm. Herrgården blev en förebild och de ljusa
oljefärgerna gav sin prägel åt villabebyggelsen.
|
 |
Taken
- Sadeltak med relativt små språng, belagda med rött
tegel, eller målad, skivtäckt plåt.
Fasader
- Släta kalkputsade murar, ibland med pilastrar som fasadindelning
och knutmarkering.
- Villor kläddes i träpanel, ofta locklist med markerade knutar
Färger
- De putsade fasaderna hade mättade färger i gult, grågrönt
eller rödbrunt av jordfärgerna ockra, terra eller umbra. Listverken
utfördes brutet vita.
- Träpaneler målades med linoljefärger, gärna i
ockragula eller grågröna kulörer, med brutet vita lister.
Fönster
- Två mötande bågar med mittpost, spröjsade med
tre rutor i varje båge som placerades i fasadliv. Fönsterna
var jämnt fördelade över fasaden och målade i ljust
grått eller mörkt brunt.
Portar
- Utfördes med utvändig träpanel, ibland glasade och
färgade i mörkt brunt eller grågrönt.
Övrigt
- Staket i nya former började dyka upp. Grindar och grindstolpar
kunde vara utsmyckade. Färgerna kunde förutom det röda
och vita nu gå i grågrönt eller ockragult.
Sparsmakad
stil med klassiska drag
Den
bebyggelse som uppfördes under 1920-talet kom att låna
drag från den klassiska arkitekturen. I krigets efterföljd
ville man tona ner det nationella för att söka mera allmängiltiga
uttrycksmedel. Symmetri och regelbundenhet var honnörsord,
fondmotiv och pilastrar uttrycksmedel. Det var en sparsmakad och
mycket stilren klassisk dekor, med en alldeles speciell prägel,
som utomlands blev uppmärksammad och kom att gå under
benämningen ”Swedish Grace”. |
 |
Förening
av landets och stadens fördelar
Trädgårdsstaden
som idé hade växt fram ur en ambition att råda bot
på de undermåliga och ohälsosamma bostadsmiljöer
som industrialiseringen fört med sig. Den skulle fungera självständigt
och innehålla såväl institutioner och arbetsplatser,
som bostäder, nöjen och utbildning. Trädgårdsstaden
skulle kort sagt förena stadslivets och lantlivets fördelar.
Stadsplanerarna tog upp drag från gamla svenska småstäder
och från medeltidsstäder i strävan efter intimitet och
naturanpassning.
Villor
och egnahem
Villabyggandet
var livligt, egnahemsrörelsen stod i blomning. Det ursprungliga
syftet att avhjälpa bostadsnöden bland arbetarbefolkningen
uppnåddes aldrig helt. Trädgårdsstadsdelarna kom mera
att befolkas av medelklassen, men blev både omtyckta och eftertraktade
bostadsområden.
Bostäder
för vila och familjeliv
Idealbilden av hemmet blir vid denna tid mera till en motbild av samhället.
Hemmet skulle vara en viloplats undan produktionsslitet och marknadslivet.
Familjen och familjelivet fick en mera central betydelse för bostadens
planering. Den för stadslägenheten tidigare så viktiga
representativiteten, skulle nu ersättas av en privat intimitet,
som exempelvis kunde ta sig uttryck i ett centralt placerat rum med
brashörna där familjen kunde samlas på kvällarna.
| De
villor och egnahem som byggdes fick ofta en korsformig plan med
kök, kammare, rum och farstu, kring en central spismur. En
mindre variant med kök, rum och farstu liknande enkelstugan
förekom också. Som arbetarbostad var också bostadsköket
fortfarande vanligt. |
|
|
