Nationalromantisk arkitektur Nationalromantiken var en mera fri och variationsrik stil jämfört med den tidigare arkitekturen. Byggmaterial och byggmetoder valdes ofta efter lokala förebilder, färger och ornment ur naturens exempelsamling.
	Ringstrandska villan, Umeå.

Tak - Branta sadeltak, ofta belagda med enkupigt tegel eller målad, skivtäckt plåt.

Fasader - Tegelfasader i mörkbrunt, hårdbränt, handslaget tegel.
- Putsfasader kunde ha en tunn slamning, eller ljus slätputs.
- Träfasader kunde förses med en kraftig liggande panel för att efterlikna timmer. Stående locklistpanel förekom dock också.

Färger - Putsade fasader kunde vara ljusa, i övrigt dominerade mörka kulörer i exteriören. Trä skulle helst vara tjärbrunt, eller målat i falurött.

Fönster - Småspröjsade fönster som placerades i fasadliv och målades i en vit, grön eller brun kulör.

Portar - Portar kunde vara utförda i ramkonstruktion med småspröjsad, glasad överdel och målade i vitt, grönt eller brunt.

Övrigt - Listverk och omfattningar började dyka upp i nya former och med nya utsmyckningar, målade i en från fasaden avvikande färg.

Jugendarkitektur

	Scarinska villan, Umeå.

Den nya konsten var ett medvetet brott mot alla klassiska regler. Alla former löstes upp och ett helt nytt formspråk skapades med utgångspunkt i naturens organiska mjukhet.

Tak - Taken var ofta brutna och ibland valmade, belagda med målad, skivtäckt plåt, eller tvåkupigt tegel.

Fasader - Slätputs eller spritputs utfördes i ljusa färger.
- Träfasader kunde ha liggande eller stående panel.

Färger - De ljusa fasadputserna kunde vara pigmenterade i gula, grågröna eller rosa kulörer. Panelfasaderna vanligtvis målade i rött och vitt.

Fönster - Korspostfönster med de övre lufterna småspröjsade. Ibland var spröjsarna böjda. Fönster målades gröna, röda eller gula. Portar - Portar kunde vara fernissade, eller målades i likhet med fönstren. Övrigt - Utsmyckningar och ornament utfördes med böljande former efter förebilder från naturen.
	Fasaddetalj, Skellefteå museum.

Med rötterna i den svenska myllan Nationalromantiken var en rörelse, eller del av en rörelse som omfattade hela samhället, och som påverkande det tidiga 1900-talets människor på många olika plan. Det handlade om framåtanda, hälsodyrkan och odlingshänförelse, likaväl som längtan tillbaka till det ”enkla” livet och förlorade traditioner. Det var en ungdomens rörelse som ville bryta med det stela borgerliga livet och dess överdådiga skönhetsideal. Rörelsen anfördes av några ledande kulturpersonligheter, som flyttade ut på landet för att leva ett liv närmare naturen och de folkliga traditionerna, för att leva i det ”riktiga” Sverige.
		Det var en flykt från det alltmera industrialiserade, maskintillverkade och utslätade. Det var en hyllning till gamla kunskaper, hantverk och till det enkla, rustika
MJärnvägsstationen i Jörn.

Det var en brytning med klassiska ideal och dess stränga formregler. Det var ett försök att skapa något nytt utifrån den svenska kulturens och den svenska naturens former
	Vännäs järnvägsstation.

Med naturen som förebild
Den internationella jugendstilen, eller art noveau som var dess mera allmänna benämning, byggde till stor del på samma tankar som nationalromantiken. Man ville bort från det klassiska och traditionstyngda stilimiterandet. Man ville istället skapa nya ideal, nya former och nya drömmar. Naturens organiska mjukhet fick stå som förebild för det nya formspråket. Skillnaden var att jugendarkitekturen inte blickade bakåt, bara framåt. Under det tidiga 1900-talet förekommer både jugend och nationalromantik. Drag från båda stilarna används ofta på samma byggnad.

Ett friare och ljusare bostadsideal
Bostadsidealet blev vid denna tid till stor del präglat av de planscher och bilderböcker som spreds från Carl Larssons Sundborn, och som visade på en helt ny hemstil. Det var en stil som präglades av ljus, enkelhet och smakfullhet. Det var en hyllning till hantverket och till hemslöjdsprodukterna. Färgsättningen med det ljusa, brutet vita i kontrast till det kromoxidgröna och det engelskt röda fick stor spridning.

Det var också en ny attityd till hemmet, en öppenhet som tog sig uttryck i att alla rum kunde nyttjas av såväl barn som husdjur. Planlösningarna blev friare och mera varierade. Den vedeldade järnspisen hade revolutionerat matberedningen i de flesta hem. I anslutning till denna fanns förvaringshyllor på vägg, kanske en liten bänk med vattenho och en kran med rinnande kallt vatten.

Text: Rune Wästerby