Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling

Samisk byggnadskultur

Nordsamiskt viste med torvkåta av jurtamodell. Foto Helena Wikberg, Länsstyrelsen Västerbotten.

Kulturlandskapet i Västerbotten rymmer sedan flera tusen år tillbaka en mängd spår av samiska aktiviteter, bland annat i form av boplatser. Samernas historia går ända tillbaka till den förhistoriska jakt- och fångstbefolkningen och den samiska kulturen omfattar flera lokala och regionala variationer när det gäller språk, dräktskick, religionsuppfattning liksom byggnadskultur mm. Det samiska byggnadsskicket utformades efter de behov som uppkom av de olika typer av näringar som samerna bedrev samt av den typ av byggnadsmaterial som fanns att tillgå vilket resulterat i en mängd olika  tekniska lösningar och variationer. De olika samiska kulturernas fysiska kulturarv är till sin natur utsatta för relativt snabb förgänglighet om de inte underhålls återkommande.

Den tidiga samiska fångsbefolkningen valde sina boplatser nära sjöar och vattendrag där det alltid fanns tillgång till färsk fisk och där det var enkelt att färdas. Allt eftersom tamrenen fick större betydelse förändrades bosättningsmönstret efter renens behov och vandringar efter bete. Idag finns sex fjällsamebyar och en skogssameby i Västerbotten, dessa skiljer sig åt både när det gäller hur samerna rört sig inom samebyn, men även vad gäller byggnadsskicket.

En vår-/sommarboplats inom fjällsamiskt område krävde tillgång till bra bete, virke till byggnader och rengärden, ved, färskt vatten, torra backar att bygga på, bra utsikt och en kallkälla eller en lättgrävd backe att förvara mjölkkaggarna i. Höst- och vintervisten låg i fjällbjörkskogen inte långt från trädgränsen. Dit återkom man varje år och där bodde man oftast i torvkåtor. I höst- och vintervistet lämnade man ägodelar som inte behövdes resten av året. Vanligen har höst- och vårvistena haft relativt stationära byggnader medan lättflyttade tältkåtor har varit vanligare på sommar- och vintervistena. Inom skogssamiskt område vandrade renarna enbart inom skogslandet och samerna uppförde därför flera fasta visten inom området. Här finns idag de enda kvarvarande timmerkåtorna i länet.

Många av de samiska vistena uppvisar en mycket lång kontinuitet där nyare byggnader står intill gamla kåtatomter. De samiska gårdsmiljöerna saknar ofta den vinkelräta ordning och inrutade  gårdstun som återfinns i jordbruksbebyggelsen närmare kusten. Byggnadernas placering är istället anpassad efter naturförhållandena utan någon synbar struktur.

Berättelser från hjärtat – en film om Jörgen Stenberg och hans arbete vid det skogssamiska vistet Koppsele.