Sommaren 2004: Det första vi gjorde när vi fått nyckeln till huset i vår hand var att ge oss på den igenvuxna trädgården. Grannar har berättat för oss om hur trädgårdsintresserade de som bodde i huset var men tyvärr hade gården lämnats vind för våg i alltför många år när vi tog över och ungtallar och sly hade vuxit upp överallt. Dessutom hade en gammal rönnspirea spritt sig över ett område på drygt 100 kvadratmeter och helt tagit över där och på baksidan av huset hade björkspirea också spridit ut sig. Båda dessa växter skall enligt uppgift härstamma från den gamla trädgården. På området som var övervuxet med rönnspirea blev vi tvungna att schakta bort det översta jordlagret för att över huvud taget få bukt med spirean. Ungtallarna fälldes och rötterna drogs upp med hjälp av en traktor. Lövslyet som växte mot ladugården gallrades ur och endast de kraftigaste björkarna lämnades kvar som en avgränsning mellan trädgård och ladugårdsplan.

Två gånger under sommaren slog vi gräsmattan som växte mycket kraftig och högt och hade stora inslag av rölleka och rallarros. Det slagna gräset krattades ihop och togs bort från gräsmattan för att inte förna, och därmed kväve som gödslar marken, skulle tillföras. Förhoppningsvis skall gräsmattan vid fortsatt liknande behandling under kommande somrar bli betydligt magrare och artrikare. På gården fanns sedan tidigare fem röda vinbärsbuskar. Tre av dessa togs bort då de inte visade någon större livskraftighet. En av de tre ersattes med en svart vinbärsbuske. De andra två röda vinbärsbuskarna var stora och kraftiga men bar inga bär denna sommar och vi klippte därför ner dem ordentligt. Vid den ena av dessa buskar hittades en gammal riddarsporre som vi flyttade till en mullbänk som vi anlade nedanför det södra köksfönstret vid farstubron. Vid den andra busken utanför ladugården hittade vi ett par valerianor/vänderot som vi flyttade till en mullbänk som vi anlade nedanför hallfönstret på andra sidan farstubron.

Vid infarten till gården växte en vanskött nyponros som skjutit en hel del rotskott. Denna klipptes endast ner litegrann men blommade ändå mycket vackert under sommaren. Längs med gårdssidan mot byavägen planterade vi en gles rad av syrener (vanlig svensk bondsyren, syringa vulgaris) som förhoppningsvis ska fungera som avskärmning mot vägen när de växer sig större.

Före och efter ungtallarna vid västra gaveln fälldes.

 

Sommaren 2005: Ända sedan förra sommaren då vi schaktade bort ert jordlager vid sidan av huset så hade vi planerat att så gräs där. Under våren 2005 kunde vi äntligen genomföra detta. Vi ville inte ha en vanlig villagräsmatta utan något tåligare och mer av ängskaraktär som skulle passa ihop med resten av trädgårdsmiljön.

Vi köpte gräsfrö på Lantmanna där det fanns en hel del varianter att välja mellan. Innan vi sådde gräset så luckrade vi upp jorden med hjälp av stålkrattor. Vi tillförde inte någon matjord eftersom vi ville att marken skulle vara mager så att inte kvävegynnade växter som rallarros och rölleka skulle ta överhanden igen. Det tog ungefär tre veckor innan vi kunde se att gräset började ta sig. Vid sommarens slut hade vi åter igen en gräsmatta.

Pernilla bearbetar jorden före gräset sås och Fredrik sår.

Under sommaren 2005 fortsatte vi även att plantera fler växter i trädgården. Det tycks som om marken här är rätt hård och de flesta växter i trädgården kommer därför igång rätt sent på säsongen. Tex blommar vårt löjtnantshjärta inte förrän i juli trots att det egentligen är en juniblomma och en hägg som vi planterade i fjol och som vi trodde var död började inte grönska förrän i slutet av sommaren. Stormhatten som vi ifjol hittade växande under en vinbärsbuske blommade i år för första gången på många år enligt grannarna. Vi planterade också en rönn vid infarten till gården där man på det gamla fotot vi har (se Husets historia) kan se att det tidigare har funnits en rönn. Vår trädgård har också blivit en samling för gammaldagsa växter eller sk torparväxter som vi har planterat i mullbänkar vid gavlarna. De växter som vi nu har planterat där är:

Fr.v: ”Löjtnantshjärta -Dicentra spectabilis” ”Stormhatt -Aconitum napellus” ”Axveronika -Veronica spicata”

Våren 2007: Under sommaren 2006 fick arbetet med trädgården vila för att vi skulle hinna lite mer på huset men planerna för hur vi ska utforma trädgården har hela tiden legat och grott. Under våren 2007 tog vi så nya tag och började med att fälla träd och sly söder om ladugården. Den delen av gården har antagligen varit odlad mark en gång i tiden men sedan jordbruket lades ner så har marken snabbt vuxit igen.

Vid ladugården före samt efter röjning. Grannarnas hus börjar nu skymta fram.

Våra planer för området är att anlägga en äppelträdgård där, vilket var mycket vanligt på 1920-talet och passar bra ihop med husets karaktär, precis som en trädgård bör göra.
Sedan vi röjde vid ladugården har vi gått och väntat på att tjälen ska gå ur marken så att vi kan plantera våra träd. I norra Norrland bör man plantera äppelträd på våren för att de ska få en hel säsong på sig att rota sig. I mitten av maj har dock tjälen fortfarande inte gått och plantering måste vänta ännu lite grann.

Vi har dock redan beslutat vilka träd vi ska plantera och de har vi valt ut pga att de är gamla sorter som har funnits i Norrland sedan 1800-talets slut samt för att de är härdiga i zon VI. Västerbottens kustland ska egentligen ligga inom växtzon V men det är tydligt att vår gård snarare hör till zon VI att döma av hur sent allting här gror och blommar samt av årets tjäle. Antagligen beror det på att gården ligger så nära havet, ca 500 m.

De träd vi har valt ut för plantering i år är Charlamovsky, Säfstaholm och Transparante Blanche. Charlamovsky är en äppelsort med ursprung i Ryssland som odlades i Tyskland redan på 1700-talet. Den rekommenderades för odling i norra Norrland i början av 1900-talet i likhet med många andra ryska äppelsorter. Säfstaholm uppkom ur en kärnsådd på 1830-talet och moderträdet, som finns på slottet Säfstaholm i Sörmland, fridlystes 1921. Transparante Blanche är Västerbottens landskapsäpple. Det har odlats i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Liksom Charlamovsky rekommenderades både Säfstaholm och Transparante Blanche för odling av äpplen i norra Norrland i början av 1900-talet.

Med tiden kommer vi att komplettera äppelträdgården med fler och fler träd men först vill vi se att dessa träd klarar sig. Att de ska göra det är inte helt självklart eftersom marken inte är optimal för äppelodling. Marken består nämligen av lerjord vilket äppelträd inte tycker om. Vad man då får göra är att man förbättrar jorden vid planteringen så att förutsättningarna för att träden ska må bra här ökar.

Andra äppelsorter som var vanliga i Norrländska trädgårdar i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var till exempel Gyllenkroks Astrakan, Stor klar Astrakan och Vit Astrakan. Astrakanerna är dock vanligtvis zon IV eller V träd. Ovan nämnda äppelträd pollineras av varandra och man behöver därför inte flera träd av samma sort utan kan blanda mellan dessa.

Äppelträdgården sommaren 2007
I månadsskiftet maj/juni gick tjälen äntligen ur marken och vi kunde plantera våra äppelträd. När vi skulle köpa träden visade det sig dock att Säfstaholm redan var slutsålt så vi fick börja vår äppelträdgård med endast två träd, nämligen Charlamovsky och Transparante Blanche.

Vi grävde två planteringsgropar som var ca 80cm i diameter och endast ca 50cm djupa eftersom vi tänkte plantera träden på små kullar som hjälper till att hålla rötterna torra då äppelträd är känsliga för väta kring rötterna. Groparna grävdes på ca 4m avstånd. När vi började gräva visade det sig att det endast var det översta lagret som var lerjord, därunder var sandmark. Vi beslutade oss ändå för att byta ut jorden i planteringsgroparna med planteringsjord.

Innan vi planterade träden såg vi till att reda ut rötterna på dem ordentligt. Träd som har vuxit i kruka har annars lust att fortsätta växa som om de var kvar i krukan, dvs rötterna breder inte ut sig och träden får sämre fäste i marken. Därefter ställde vi ner träden i groparna efter att ha hett ner en del jord i dem. Sedan lade vi på mer jord så att små kullar bildades och trampade till ordentligt När man har planterat äppelträd är det dels viktigt att vattna dem ordentligt under en tid framöver, men också att hålla andra växter borta runtom stammen. Framförallt gräs är viktigt att hålla borta eftersom det kan kväva trädet. Äppelträd är mycket känsliga så därför bör man se till att plantera dem i så goda förhållanden som bara möjligt. Vi har valt att plantera våra träd i söderläge nära en vägg och i lä. Äppelträd är särskilt känsliga för vindar så lä är extra viktigt för dem. Nu är det bara att vänta och hoppas på att träden har hunnit etablera sig så pass att de klarar vintern. Om ett par år kan vi hoppas på våra första frukter.

De nyplanterade äppelträden.

Prydnadsträdgården sommaren 2007
Ingen gammal trädgård är komplett utan en berså. Bersån var en plats att söka skugga i då man förr i tiden levde ett sedesamt påklätt liv även under den allra varmaste sommar. Den typ av berså som de flesta väl tänker på först och främst är syrenbersån men i Norrland var det även vanligt att anlägga bersåer av rönn och hägg. Vi har dock valt att plantera en traditionell syrenberså. En traditionell berså var ca 4m i diameter och hade aldrig öppningen vänd mot solen. Buskarna klipptes och skulle vara så höga att man skymdes helt när man satt ner men så att man kunde se över dem om man stod upp. Både runda bersåer och fyrkantiga förekom.

Vanlig svensk bondsyren, syringa vulgaris, kan man naturligtvis köpa i vilken trädgårdshandel som helst, men vi valde att ta plantor från Fredriks föräldrars trädgård som antagligen är anlagd i början av 1900-talet. Ju mindre plantorna är desto buskigare blir de som stora. Köper man en större planta bör man därför klippa ner den rätt rejält för att få den att förgrena sig ordentligt. Vi grävde upp ett tiotal små syrenplantor som vi sedan planterade ut i en ring i trädgårdens nordöstra hörn med öppningen vänd mot sydväst. Tidigare hade vi planterat syrener mot vägen för att få en avgränsning av trädgården och lite insynsskydd. Dessa syrener har dock inte klarat sig och därför valde vi att ersätta dem med tre buskar av Finlands vita ros, Rosa pimpinellifolia Plena, i år. Finlands vita ros antas ha odlats i Europa sedan medeltiden och i Sverige sedan 1600-talet men den kan även vara ett resultat av den ryske tsarens finske trädgårdsmästares Karl August Freundlichs förökningsförsök av rosor under 1800-talet.

En stämningsbild på blommande kungsljus vid husväggen.

Denna ros är extremt härdig och kan odlas ända upp till zon VIII. Den kan bli mycket stor och yvig som fullvuxen. Den bildar även rikligt med rotskott och har därför lätt kunnat spridas till grannar, vänner och bekanta genom att man gett bort skott. Rosen kallas i Finland för Midsommarros eftersom den blommar så tidigt men i Västerbottens kustland blommar den inte förrän i början av juli..

	Små bollklippta björkar vid vägen 1947-48. I bakgrunden en Neptunkryssare från båtbyggeriet

Under året fyndade vi även en ny bild av trädgården där man kan se att de på 1930- eller 1940-talet hade små bollklippta björkar längs med vägen. Detta var typiskt för den tidens trädgårdar men eftersom vi strävar efter att anlägga en trädgård med 1910-20-talskaraktär har vi uteslutit att återskapa dessa.

Nyttoträdgården sommaren 2007
Uppdelningen av trädgårdens olika rum börjar nu blir alltmer tydlig. Intill ladugården har vi i år anlagt en nyttoträdgård med köksland. Kökslandet grävdes ur ca 15cm djupt och plankor sattes upp som kanter runtom. Sedan fylldes landet med ny planteringsjord förutom där det ska bli gångar. I landet har vi hittills planterat smultron, jordgubbar och hallon. I framtiden planerar vi även att ha potatis, ett kryddland, lite morötter, sallat, ärtskidor och dylikt samt en avdelning med annuella blommor såsom solros, ringblomma, lin, mm.

Efter att ha blivit rejält nerklippta tre år i rad har nu de röda vinbärsbuskarna som fanns kvar på gården när vi köpte den äntligen börjat bära. Det är fortfarande inte någon enorm skörd av bär vi får, men ca ½ liter bär per buske i alla fall vilket är en stor framgång jämfört med fjolårets fem bär per buske. Vinbären blev genast till en paj och finns det något godare än att äta sådant man själv odlat fram efter mycken möda?

Prydnadsträdgården sommaren 2008
För tredje gången gjorde vi i år ett försök med att plantera en syrenberså. Den berså som vi planterade i fjol blev under vårens töväder helt dränkt och endast en enda syrenbuske visade sig ha överlevt.

Den nyplanterade syrenbersån.

Den här gången valde vi därför att efter gammal modell först göra en jordvall som vi sedan planterade syrenerna på. Vi valde också att istället för att ta små rotskott från någon gård i närheten köpa lite större buskar på Blomsterlandet. För att dessa buskar ska bli tätare kommer vi att klippa ner dem ordentligt nästa säsong.

Text: Pernilla Lindström 2008-08-25